Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Ja, varför inte? Strängt taget ha samhällsinrättningarna väl också skuld däri. En sådan förbrytelse kan man mycket lätt förklara genom samfundsinrättningarna.»

Rasumichin blev nästan rasande.

»Nej, vet du vad», ropade han, »då vill jag också på ögonblicket bevisa, att du har vita ögonbryn, därför att Ivan Velikijs torn i Moskva är trettiofem famnar högt, bevisa det klart, nöjaktigt och följdriktigt, till och med med en viss anstrykning av liberalitet. Vill du? Går du in på vadet?»

»Nåväl ... jag slår vad! Låt oss då höra, hur han vill bevisa det.»

»Åh, han gör sig bara till, den satan!» skrek Rasumichin avböjande. »Det är inte värt att tala med dig! Han gör det med flit, du känner honom inte än, Rodion!»

»Nu är han riktigt i farten», sade Porphyrius till Raskolnikov. »Men då vi nu tala om samhällsinrättningar, kom jag att tänka på er avhandling »om förbrytelser» — eller vad den heter — och denna avhandling har även intresserat mig långt förut. För två månader sedan hade jag nöjet att läsa den i ’Periodisk Revy’.»

»Min avhandling! Stod den i ’Periodisk Revy’?» frågade Raskolnikov förvånad. »Jag har verkligen skrivit en sådan avhandling för ett halvt år sedan, just då jag lämnade universitetet. Men jag skickade den till ’Veckorevyen’ och inte till ’Periodisk Revy’.»

»Men den trycktes i ’Periodisk Revy’.»

»’Veckorevyen’ upphörde vid samma tid och därför blev den inte intagen.»

»Det är sant, men nämnda tidskrift slogs sedan tillhopa med ’den periodiska’ och sålunda kom det sig, att er avhandling för två månader sedan stod att läsa i denna tidskrift. Visste ni inte det?»

Raskolnikov skakade på huvudet.

»Ni kan ju begära ert honorar. Ni är då en underlig människa! Ni lever så helt och hållet för er själv, att ni inte ens har reda på de omständigheter, som angå er direkt.»

»Bravo, Rodja! Det visste inte jag heller!» utropade Rasumichin. »Jag skall redan i dag gå upp i läsföreningen och begära att få se tidskriften.»

»Men hur vet ni att avhandlingen är skriven av mig?»

»Jag har helt nyligen fått veta det av redaktören, med vilken jag är personligen bekant ... Den har intresserat mig mycket.»

»Om jag minns rätt, försökte jag beskriva brottslingens själstillstånd under utövandet av hans gärning.»


223