Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Men det är just därför jag kommit hit. Hur skall jag då kunna undvika att uttala detta namn?»

»Gott! Tala då, men skynda er!»

»Jag är säker på att ni redan bildat er en mening om Peter Petrovitj Lushin, som är en släkting till min hustru. Han är ingen passande man för Avdotja Romanovna. Enligt min åsikt uppoffrar hon sig mycket ädelmodigt för — sin familj. Efter allt vad jag hört om er anser jag, att ni bör bli mycket belåten, om detta giftermål inte kommer till stånd. Nu, sedan jag personligen lärt känna er, är jag alldeles övertygad därom.»

»Det är mycket naivt av er — eller, förlåt att jag säger det, mycket ... oförskämt», sade Raskolnikov.

»Ni tror, att jag talar i mitt eget intresse. Ni kan vara lugn, Rodion Romanovitj. Om jag ville befrämja mina egna intressen, skulle jag knappast tala så öppet. I detta hänseende vill jag avslöja en psykologisk hemlighet för er. Jag vill således bekänna, att jag i detta ögonblick inte hyser den ringaste böjelse för henne. Det förvånar mig, ty jag har hyst en varm kärlek till henne.»

»När fick ni denna åsikt?»

»Jag har redan länge trott, att min böjelse var slut, men det blev mig först riktigt klart vid min ankomst till Petersburg. Men då jag var i Moskva, tänkte jag verkligen att anhålla om Avdotja Romanovnas hand och göra Peter Lushin rangen stridig.»

»Förlåt, att jag avbryter er ... var god och var så kort som möjligt. Jag har bråttom att komma åstad.»

»Med största nöje. Sedan jag kommit hit och beslutat mig att företaga en resa, ville jag göra nödiga tillrustningar. Mina barn ha stannat hos sin tant. De äro rika och behöva mig inte. För min del behåller jag endast det, som Marfa Petrovna skänkte mig för ett år sedan. Före min resa ville jag emellertid göra ett slut på min affär med herr Lushin. Han var orsak till, att jag blev ovän med Marfa Petrovna, då jag fick veta, att det var hon som arrangerat giftermålet med Avdotja Romanovna. Nu önskar jag träffa henne för att övertyga henne om, att hon inte har den ringaste fördel av att gifta sig med Lushin, utan att hon tvärtom blir olycklig med honom. Jag vill också bedja henne om förlåtelse för allt det obehag jag förorsakat och bedja om tillåtelse att få giva henne tiotusen rubel för att på detta sätt underlätta hennes brytning med Peter Petrovitj Lushin.»

»Men är ni rent tokig? Hur vågar ni understå er att säga något sådant?»


243