Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Sök upp det och läs för mig», sade han i det han satte sig vid bordet och stödde huvudet i handen för att höra på.

»Om tre veckor eller så är hon väl sju verst[1] härifrån! Kanske är jag då också där — om jag inte är på något helt annat ställe», mumlade han för sig själv.

Sonja gick motvilligt fram till bordet och tog boken.

»Har ni då inte läst den förut?» frågade hon och såg skyggt på honom. Hennes röst var sträng och allvarlig.

»För länge sedan ... då jag gick i skolan. Läs!»

»Har ni då aldrig hört det i kyrkan?»

»Jag ... går inte i kyrkan! Går du ofta dit?»

»Nej, nej», viskade Sonja.

Raskolnikov smålog.

»Jag kan förstå det ... du går väl inte heller dit i morgon på din fars begravning?»

»Jo! ... Förra veckan var jag där också ... jag lät dem läsa en själamässa.»

»För vem?»

»För Lisaveta ... hon har blivit ihjälslagen med en yxa.»

Hans nerver blevo allt mer och mer retliga; hans huvud svindlade.

»Var du god vän med Lisaveta?»

»Ja ... hon var en rättfärdig ... hon kom hit ibland ... men sällan. Vi läste tillsammans ... och talade ... Hon skall se Gud.»

De bibliska orden ljödo så underbart. Åter en nyhet: hon hade haft hemliga sammankomster med Lisaveta och båda ... voro de fnoskiga.

»Man kan själv gå och bliva halvtokig, det smittar!» tänkte han. »Läs!» ropade han plötsligt, envis och vred.

Sonja dröjde. Hennes hjärta slog häftigt. Hon vågade icke läsa för honom. Hon såg med ett visst hjärtekval på den »stackars sinnessjuke».

»Varför skall jag läsa? Ni tror ju ändå inte därpå? invände hon sakta och nästan andlös.

»Läs! Jag vill det! Du har också läst för Lisaveta!»

Sonja slog upp boken och började söka efter berättelsen. Hennes händer darrade, rösten svek henne. Två gånger började hon, men kunde icke komma över de första stavelserna.

»Och låg där en man sjuk, benämnd Lazarus av Betania ...» tvang hon slutligen fram med en ansträngning, men plötsligt klang hennes röst som en för hårt spänd sträng, som springer av, och hon förlorade andedräkten; hennes bröst snördes tillsammans.


  1. Dårhuset som låg sju verst utanför S:t Petersburg.
267