honom obekant student och en yngre officer; de hade spelat biljard och drucko nu te. Plötsligt hör han, att studenten talar med officeren om pantlånerskan Aljona Ivanovna och nämner hennes adress. Redan detta förefaller Raskolnikov egendomligt; han har knappt lämnat henne, förrän han strax åter får höra talas om henne. Det var naturligtvis endast en tillfällighet, men då han redan förut icke hade kunnat frigöra sig från ett högst sällsamt intryck, gent emot denna kvinna, så var studentens berättelse med alla dess enskildheter angående Aljona Ivanovna ödesdiger för honom.
»En präktig gammal käring», sade han... »Av henne kan man alltid få pengar; hon är rik som en jude och kunde, om hon ville, låna ut femtusen på en gång, men hon försmår inte! heller en pant på en rubel. Många av oss ha redan varit hos henne, men i alla fall är hon ändå en fördömd häxa...»
Han berättade därpå vidare, huru elak och nyckfull hon var, och att en pant vore förlorad, till och med om det endast dröjde en dag över tiden med inbetalningen, att hon endast gav fjärdedelen av värdet och tog tio procent i månaden o. s. v. Studenten pratade ännu mycket mera, berättade, att den gamla hade en syster, Lisaveta, som hon oupphörligt misshandlade och som hon höll i fullständigt slaveri alldeles som ett litet barn, fastän Lisaveta var en stor, lång kvinna och den gamla liten och klen...
»Hon är också en besynnerlig uppenbarelse, systern hennes!» ropade studenten och skrattade.
De började nu tala om Lisaveta. Studenten berättade med synnerligt nöje och skrattade nästan oavbrutet. Officeren hörde på med stort intresse och bad studenten, att han skulle skicka Lisaveta till honom för att laga hans linne. Raskolnikov gick ej miste om ett enda ord och fick sålunda veta alltsammans på en gång. Lisaveta var en yngre halvsyster till den gamla, hade en annan mor och kunde vara omkring trettiofem år gammal. Hon arbetade dag och natt och var den gamlas piga och tvätterska, dessutom sydde hon också åt främmande, gick och skurade och gav hela förtjänsten åt den gamla. Hon fick inte taga emot någon anställning eller något arbete utan den gamlas medgivande. Denna hade också redan gjort sitt testamente och Lisaveta visste till och med, att hon utom husgeråd, möbler o. d. icke skulle få ärva en enda kopek; alla penningarna voro borttestamenterade åt ett kloster i N—ska guvernementet, för att de skulle läsa beständiga själamässor för Aljona Ivanovna. Lisaveta var av småborgarsläkt och hörde sålunda icke som systern till ämbetsmannaståndet. Hon var ogift, ovanligt stor, med långa, platta, utåtriktade fötter,
