att derunder åverkansmålen, efter hvad den Utskottets betänkande vidfogade tabell utvisar, i någon mån minskats, utgör det bästa beviset derom att denna strafflag i dess nuvarande skick icke är tillräcklig att hämma de åverkningar i stor skala, som inom landet bedrifvas, och att dessa åverkningar i de nordligare provinserna få allt större och större utsträckning, derom bära landshöfdingeembetenas rapporter och alla underrättelser, som ingå från Norrland, det mest ojäfaktiga vittnesbörd. Hos mig har det således icke uppstått den ringaste tvekan, huruvida jag skulle följa med Utskottet i fråga om att föreslå Riksdagen, att gröfre slag af åverkan skulle såsom stöld anses och bestraffas; men deremot har jag icke kunnat instämma med Utskottet deruti, att de ringare tillgreppen af torrt ris, grenar, löf, ollon och vindfällen m. m. skulle så betraktas och straffas, och detta derföre att jag är alldeles öfvertydad, att de, som begå dessa mindre brott, icke hafva den föreställning, att de derigenom begå någon slags tjufnad. Härtill kommer, att Utskottets förslag, som kan synas i viss mån strängare än det, som blifvit af reservanterne omfattadt, likväl har en lucka af den beskaffenhet, att det för en rationel skogshushållning icke innebär något verkligt skydd. Såsom bekant måste skogens återväxt befrämjas genom plantering eller sådd, der icke befintliga fröträd göra det öfverflödigt. Enligt det förslag, som Utskottet här framlagt, skulle man vara i tillfälle att förstöra en ofantlig mängd af unga telningar, innan värdet deraf uppginge till det belopp, att gerningen kunde såsom snatteri bestraffas, under det att deremot efter reservanternes förslag huggning af en enda sådan telning genast vore att betrakta såsom snatteri eller stöld. I detta fall är således reservanternes förslag strängare och vida mer egnadt att befodra det mål, man efter min uppfattning måste i främsta rummer söka uppnå, eller beredandet af skydd åt den återväxande skogen. Dessa äro de hufvudsakliga skälen, hvarföre jag icke kunnat omfatta Utskottets förslag, utan i stället slutit mig till det af Herr Asplund afgifna. Den sistnämndes förslag har dessutom det afgjorda företrädet framför Utskottets, att det icke innehåller ett formuleradt lagförslag. Jag är visserligen en ärad talare från elfsborgsbänken mycken tack skyldig för det han behagade anse, att Utskottet inom sig egde tillräckliga krafter för att upgöra och med utsigt om framgång framlägga ett lagförslag; men jag fö rmin del är icke så förmäten, att jag vågar antaga, att detta Särskilda Utskott skulle besitta större juridiska insigter, än hvad Lag-Utskottet disponerar, och under rätt många år har jag varit i tillfälle att se huru högst få af de förslag, som kommit från Lag-Utskottet, varit af den beskaffenhet, att de kunnat af Kongl. Maj:t sanktioneras. Jag hyser således icke någon särdeles förhoppning, att detta Särskilda Utskott, som inom sig räknar endast en jurist och för öfrigt består af icke lagfarna personer, skulle vid framläggandet af ett lagförslag blifva lyckligare, än Lag-Utskottet i almänhet varit, och jag vågar äfven antaga, att det försök, som det Särskilda Utskottet nu gjort till formulering af ett fullsltändigt lagförslag, icke just är egnadt att ingifva någon grundad förhoppning derom, att det nya förslag, som efter en återremiss af frågan kunde af Utskottet åstadkommas, skulle blifva af beskaffenhet att kunna
