Sida:Rd 1874 fk 2 270.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
288
Den 11 April, e. m.

tillvinna sig Kongl. Maj:ts sanktion. En talare på vermlandsbänken har visserligen yttrat att, om förslaget blefve något så när hjelpligt, skulle det hafva utsigt att vinna framgång. Ja! blefve det hjelpligt, är det visserligen sannolikt, att det skulle af Kongl. Maj:t sanktioneras; men det kan ju vara möjligt, att det fortfarande blefve ohjelpligt, och då tror jag icke, att man vunne något särdeles med dess framläggande, möjligen att Kongl. Maj:t, sedan han funnit förslaget icke kunna göras till lag, läte utarbeta ett nytt förslag, och till detta resultat torde man lika väl kunna komma genom aflåtande af en underdånig skrifvelse. Jag försöker att se saken äfven från den praktiska sidan, och det förefaller mig då, som om ett lagförslag, från början framstäldt af Kongl. Maj:t, skulle hafva större chance att vinna Riksdagens bifall och sålunda blifva lag, än om Riksdagen först uppställde ett förslag, som af Kongl. Maj:t förkastades, och Kongl. Maj:t derefter läte utarbeta och för Riksdagen framlägga ett annat från Riksdagens mer eller mindre afvikande förslag. Det vore då allt för möjligt att de, som ansett sig hafva lyckats mycket väl med sitt förslag, icke skulle vilja gå in å det, som af Kongl. Maj:t blifvit satt i stället. Jag tror derföre, att om man vill komma till ett resultat i frågan, och ett resultat, som är af allmänna meningen påfordradt, man skulle lättare ernå detta genom att öfverlemna till Kongl. Maj:t att uppgöra ett förslag, med tillkännagifvande dervid af de grudner, hvarpå man ansåge detta förslag böra byggas.

Skulle en återremiss af Kammaren beslutas, har jag svårt att göra klart för mig, på hvilken grund Utskottet skulle ställa sig vid utarbetande af ett nytt förslag. Skulle detta uppgöras i öfverensstämmelse med den reservation, som af Herr Asplund blifvit afgifven, och för hviken åtskilliga här uttalat sig, eller, skulle förslaget byggas på basen af Utskottets nu framlagda förslag, hvilket jag äfven hört af några förordas? Derom tror jag, att Utskottet skulle stanna i ganska stort bryderi, och att försöka sammanjemka de olika meningarne, dertill torde vara tid nog för Utskottet, sedan olika beslut blifvit af Kamrarne fattade. Är det riktigt, att endast den gröfre åverkan, d. v. s. tillgreppet af växande träd, skall såsom stöld antagas, då torde denna Kammare böra uttala detta, och det kan efter min tanke ske endast och riktigast på det sätt, att Kammaren lemnar sitt bifall till den af Herr Asplund afgifna reservationen. Är det deremot Kammarens mening, att förslaget skall uppgöras på den bas, hvarpå Utskottet ställt sig, eller att såsom stöld ock skall anses tillgrepp af vindfälle, ris grenar, gräs, torf och en mängd sådana mindre värdefulla saker, nå ja, då borde äfven det bestämdt uttalas; men för min ringa del vågar jag antaga, att ett sådant förslag, om det blefve lag, icke skulle af allmänna meningen i landet mottagas med den tillfredsställelse, hvarmed en lag, hvilken förklarade endast det gröfre slaget af åverkan för snatteri eller stöld, otvifvelaktigt skulle blifva upptagen. På dessa skäl får jag vördsamt anhålla om bifall till det förslag, som innefattas i den af Herr Asplund afgifna

reservationen.

Herr