Sida:Rd 1874 fk 2 270.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
299
Den 11 April, e. m.

Jag har derföre förenat mig uti den reservation, som Herr Asplund afgifvit, och anhåller att få yrka bifall dertill; men då frågan är af den vigt, att den icke tål något uppskof, så vill jag icke motsätta mig n återremiss.


Herr Reutersvärd: Diskussionen uti förevarande ämne har varit så uttömmande, att jag kan yttra mig ganska kort. Då jag emellertid tillhör majoriteten inom det Utskott, som öfverlemnat detta förslag till Riksdagens bepröfvande, så anser jag mig skyldig att derom yttra några ord. Visserligen hade det varit enklast och lättast för Utskottet att affärda detta tvistiga ämne påsådant sätt, som reservanterne föreslagit, det vill säga att inskränka sig till att hos Riksdagen framställa förslag om en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t. Ännu enklare hade det varit för Utskottet, om det, såsom här af tre talare blifvit yrkadt, afslagit alltsammans. Då emellertid Riksdagen tillsatt ett särskildt Utskott för behandlingen af alla de motioner och Kongl. propositioner, som angå skogsväsendet, och då man föreställde sig att Riksdagen ansåg de hithörande frågorna vara af den största vigt, så har det varit, under förutsättning af att Riksdagen sjelf önskade ett formuleradt förslag, som Utskottet framlade ett sådant. Inom Utskottet diskuterades ganska länge frågan om hvad i detta fall vore lättast, klokast och försigtigast. Då emellertid meningarne allt mera stadgade sig för en och samma åsigt, och då man fann, att ingen hyste skiljaktig mening med afseende på det riktiga uti att höja straffbestämmelserna för skogsåverkan eller med andra ord att ställa tillgreppet af skog i samma kategori som all annan stöld, så var man inom Utskottet åtminstone ense om sjelfva principen. Derpå grepo vi verket an för att söka framlägga ett formuleradt förslag. Jag medgifver visserligen, att i denna Kammare ganska många anmärkningar blifvit yttrade mot Utskottets förslag. En del af dessa anser jag ock vara mycket befogade och riktiga, och jag är öfvertygad om att, för den händelse Kammaren kommer att återremittera frågan, Utskottet skall bemöda sig om att söka rätta de misstag, som blifvit begågna. Deremot finnes äfven andra anmärkningar mot detta förslag gjorda af talare, som temligen skoningslöst bedömt Utskottets sätt att gå till väga. Jag tror dock, att den allmänna meningen är så stark derom att snart få en förbättringuti det oefterrättlighetstillstånd, hvaruti våra skogsförhållanden befinna sig, att man icke vill, genom gillande af desse talares anmärkningar, bereda frågan ett ännu ytterligare uppskof, ty utan tvifvel skulle det leda dertill, i fall riksdagen ännu en gång inginge till Kongl. Maj:t med en skrifvelse, hvaruti med några få drag endast angåfves den syftning, uti hvilken Riksdagen ansåge, att ett lagförslag borde uppgöras. Kongl. Maj:ts Regering sättes säkrast i tillfälle att bedöma hvad Riksdagen verkligen vill, om den har ett detaljeradt förslag att tillgå, ochnär ett sådant är afgifvet, beror det alltså blott på Kongl. Maj:t efter Högsta Domstolens hörande, huruvida det skall bifva lag eller icke.

Af åtskillige talare hafva här anmärkningar blifvit gjorda, hvilka jag anser mig skyldig att besvara. Man har sagt att, sedan Riksdagen år