Sida:Resa i Sibirien.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

124

Då wi utkommit på gatan, sågo wi att fönstren öppnades och wåra fruntimmer wifta med näsdukarna efter oss, hwarpå wi swarade med hattarna. Jag måste tillstå, att dessa woro de behagligaste timmar jag tillbragte i Jeniseisk. Den oförderfwade naturligheten, förenad med godmodighet och beskedlighet, gör alltid ett behagligt intryck; den är som en friskt doftande landtblomma, hwilken stadsbon sällan kommer i tillfälle att skåda, och som derföre alltid är för honom ny och uppfriskande.

Hettan war utomordentligt tryckande de dagar jag uppehöll mig i Jeniseisk, så att den den 31 Juli strax efter middagen uppgick till 30 grader i skuggan och klockan 4 eftermiddagen 41 ½ grader i solen. Middagstiden den 5 Augusti afreste jag från Jeniseisk, i sällskap med stadsläkar Sadikow (som skulle på ett sjukbesök), för att sammanträffa med löjtnant Due i Krasnojarsk, hwarifrån wi begge skulle fortsätta resan öfwer Tomsk, Barnaul, Semiplatinsk och utåt den kirgisiska linien till Orenburg och Astrakan.


XXI.

Krasnojarsk. — Dues ditkomst. — Murawieff Apostel i Vilnisk. — Tomsk. — Baron Wrangel med fru.

Enligt aftal med Due war Krasnojarsk bestämdt till mötesställe, när han återwände från sin resa längs Jenafloden till Jakutzk. Från Irkutzk hade jag fått bref från honom att han anländt dit och med första skulle begifwa sig på wägen. Jag reste derföre till Krasnojarsk, dit jag anlände den 8 Augusti. Ibland andra bekanta från mitt föregående wistande derstädes, hade jag äfwen ett besök af den ryske skalden Petrow, som lemnat åtskilliga bidrag till en der utgifwen kalender.

Den 25 Augusti ankom löjtnant Due med Nielsen. Han berättade att han från Jakutzk hade rest till köpingen Werchne-Vilnisk, för att komma den sibiriska magnetpolen så nära som möjligt. Genast efter sin ditkomst, som war om eftermiddagen den 1 Maj, hade han erhållit en på franska skrifwen biljett från den olycklige Murawieff Apostel, som hade deltagit i 1825 års uppresning. Hans broder, som äfwen deltagit deri, hade blifwit hängd, och han sjelf förwisad till Vilnisk, der han nu hade lefwat i 3 år i en Jakuter-jurte, alldeles skild från allt menskligt umgänge. Han war en kusin till den wälwillige polismästaren i Irkutzk, Alexander Murawieff. Han frågade Due,