Sida:Resa i Sibirien.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131

blefwo wi anwisade qwarter hos en kassör, som mycket oförskämdt wisade oss dörren, under påstående, att wi icke hade så hög rang, att wi kunde göra anspråk på att få bo hos honom. Wi måste derföre skicka bud till polismästarn, som slutligen kom och befallde honom att lyda. Wi fingo af tulldirektören på stället (en server) höra, att kassören hade en ung wacker hustru, på hwilken han war mycket swartsjuk, och att detta war orsaken till hans ogenhet. För försigtighets skull låste han derföre dörren mellan sina rum och dem, som han öfwerlemnade åt oss, ehuru detta, hwad oss beträffar, war en fullkomligt obehöflig åtgärd.

Fästningens kommendant berättade oss, att köpmän från Bucharest hade medfört koleran till Orenburg, samt att staden wore innesluten af en stark militär-kordong, hwarföre wi swårligen skulle insläppas i staden, så framt wi ej wille underkasta oss en längre tids karantän, innan wi åter fingo lemna den. Härtill kom, att den Orenburgska linien, som nu återstod att befara, war den farligaste, alldenstund på de sista åren åtskilliga ryssar tid efter annan blifwit bortsnappade af kirgiserne, samt sålda som slafwar till China, hwarföre det war nödwändigt, att wi på denna sträcka ledsagades af 12 bewäpnade kossaker. För att undgå alla dessa olägenheter rådde han oss, att hellre taga en längre och något beswärligare omwäg öfwer åtskilliga grenar af uralska bergen, hwarigenom wi skulle få tillfälle att bese det stora faktoriet Slatonst, som till en stor del förser hela ryska armen med wapen. Derifrån kunde wi fara till staden Ufa och der afbida närmare underrättelser, till des wi funno det rådligt att resa till Orenburg. Ehuru förarglig denna förlängning af resan än föreföll oss, måste wi dock underkasta oss den.

Bergstaden Slatonst ligger på Ural, en mil wester om högsta bergsryggen, och således i Europa. Wi anlände hit den 5 November på ytterst beswärliga wägar öfwer bergskedjan. Wi blefwo först anwisade ett högst jemmerligt qwarter; men då Due gick till föreståndaren för faktoriet, en tysk, hos hwilken wi under wår derwaro njöto mycken gästfrihet, erhöllo wi anwisning på en bättre bostad. Faktori-arbetarne woro allesamman tyskar, förnämligast från Elsass, ehuru äfwen infödda ryska bönder anwändas till de enklare handarbetena. Kanonkulorna, så wäl de största som de minsta, blifwa, sedan de äro gjutna, filade, till dess hwarje spår af gjutskorpa är förswunnen, hwarwid de tillika pröfwas genom en noga cirkelrund schamplun, hwarigenom kulan skall gå ledigt i hwarje ställning, utan att