Sida:Resa i Sibirien.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

22

offra de föl, får och andra mindre djur; ty detta wäsende will hafwa blod. Denna offring försiggår på en med träd eller pålar inhägnad plats af 10 till 15 famnar i twärmått, som har 3 ingångar, en mot wester för de offrande, en mot öster för offerdjuren och en tredje mot södern för dem, som bära in watten. Denna plats kallas efter guden ”Keremet”; intet fruntimmer törs närma sig den, och karlarna måste på förhand rena och twå sig. Fredagen är isynnerhet den dag, som är bestämd till denna dyrkan, hwarföre äfwen på den dagen allt arbete hwilar. Till det goda wäsendet offras blott blommor på öppen mark. Dessa menniskor, som se särdeles godmodiga ut, hafwa kolswart glänsande hår, en mycket mörk ansigtsfärg, samt tala ett språk, som är snarlikt det finska. Sålunda kallas Gud på deras språk, Juma, men på estniska och finska Jumal. De äro klädda i en lång wid rock eller kaftan af groft lärft, som räcker ända ned på fotknölarna, men utan sprund på sidorna. Liksom ryssarne hafwa de ett skärp om lifwet samt lärftsbyxor under kaftanen. Qwinnorna äro nästan likadant klädda, men utmärka sig genom en lång, tjock, kolswart hårfläta, hwilken hänger nedåt ryggen som en hästswans. Deras ansigtsfärg är ännu mörkare än karlarnes. Renlighet i kläder och föda är just icke detta folks sak.

Påföljande dagen kommo wi till Tschuwaschernes område. Dessa tala ett från Tscheremissernas skiljaktigt språk, ehuru af finskt ursprung, men som är mycket uppblandadt med tatariska. De äro trögare, klenare till förståndet och orenligare än deras stamförwandter Tscheremisserne, men stilla, fredliga, godsinta och så skygga, att man näppeligen kan komma nära dem. Qwinnorna isynnerhet sprungo sin wäg, när man gick närmare dem, och man kan fördrifwa en karl ifrån sig blott genom att fästa ögonen på honom; han blir då skygg och smyger sig bort. Karlarna hafwa liksom Tscheremisserna en lång hwit skjorta, utsydd med breda röda ränder på bröstet och på ryggen. Framtill gå ränderna från begge axlarne i rak linie ned till bröstet, på hwars wenstra sida, wid den punkt der hjertat sitter, den bildar en fyrkantig ögla, medan den på högra sidan blott bildar en öppen winkel, hwars spets pekar nedåt. På ryggen gå ränderna lika långt ned som framtill, men löpa här tillhopa i en winkel, hwars spets är nedåtwänd. På öfwerärmen, nära axlarne, är anbragt ett mycket konstigt broderi af färgadt garn, som liknar sömmen på wåra flickors märkdukar. Qwinnorna hafwa en dylik hwit skjorta eller blus, men den ena ändan af