Sida:SOU 1944 69.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
182
Bestickning.
10: 5

är det här fråga om att bereda honom skydd mot obehörig påverkan i form av särskilda förmåner.

Det straffbara området år i förslaget liksom i den sedan 1941 gällande rätten lika vid bestickning och vid tagande av muta. Bestickning föreligger enligt 10: 5 i förslaget, där någon åt den som är eller varit underkastad ämbetsansvar lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig förmån för dennes utövning av sin befattning. Likaså kan den som är eller varit underkastad ämbetsansvar straffas enligt 25: 3 i förslaget, om han mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig förmån för utövning av sin befattning.

Brottsbeskrivningen överensstämmer med gällande lags utom såtillvida att ordet "förmån" insatts i stället för "belöning". Detta har skett för att klarare framhålla, att under straffbudet falla ej blott kontanta belöningar utan även förmåner av annat slag, exempelvis lönande uppdrag. Förmånen behöver icke vara på förhand utfäst eller förutsatt. Något orsakssammanhang mellan förmånen och det sätt varpå ämbetsmannen utövat sin syssla behöver ej föreligga. Straffbudet avser att mot obehörig påverkan skydda utövningen av allmän verksamhet, och om särskilda förmåner från enskildas sida opåtalt få lämnas, kan detta befaras öva inflytande på utövningen av dylik verksamhet i allmänhet, även om ingen inverkan kan påvisas i det enskilda fallet.

Varje gåva såsom erkänsla för det sätt varpå en tjänsteplikt fullgjorts bör emellertid icke föranleda straff. Det straffbara området har därför begränsats till otillbörliga förmåner. Att konfirmander efter konfirmationen gemensamt ge sin präst en hedersgåva eller att en skolklass ger en avgående lärare en minnesgåva kan icke anses otillbörligt. Den allmänna uppfattningen om vad som är tillbörligt eller ej måste i viss mån växla med tiderna. Utvecklingen går emellertid tydligen i den riktningen att något slags drickspenningssystem i fråga om utövning av allmän tjänst i allt mindre utsträckning anses vara tillbörligt.

Det straffbara området är begränsat till fall då den otillbörliga förmånen lämnats, utlovats eller erbjudits åt någon för utövningen av hans befattning. I de föregående paragraferna fordras avsikt att beträffande ämbetsutövning tvinga, hindra eller hämnas; här fordras uppsåt att locka därtill eller ge belöning därför. Uppsåt fordras för övrigt beträffande alla omständigheter vid brottet. Beträffande förmånens otillbörlighet innebär detta icke, att gärningsmannens egen åsikt om vad som är tillbörligt eller otillbörligt blir avgörande, men det fordras att de faktiska och rättsliga omständigheter som bilda grundlaget för detta bedömande omfattas av uppsåtet.

Kretsen av dem som åtnjuta skydd mot bestickning bör överensstämma med kretsen av dem som äro straffbara för tagande av muta. Enligt förslaget omfattar den i båda fallen dem som äro eller varit underkastade ämbetsansvar. Hit höra alltså ämbetsmän och med dem enligt 25: 12 första stycket i förslaget likställda samt sådana ledamöter av beslutande församlingar som enligt andra stycket i samma paragraf äro underkastade ett begränsat ämbetsansvar, bl. a.