Sida:SOU 1944 69.djvu/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

442

Personer underkastade ämbetsansvar.

25: 12

Då enligt förslaget Konungens förordnande erfordras för ämbetsansvar inom en allmän inrättning där sådant ansvar för närvarande är gällande, torde efter den nya lagstiftningens utfärdande det i stor utsträckning få ankomma på inrättningens styrelse eller det offentliga tillsynsorgan som må finnas för inrättningen att hos Konungen göra framställning om förordnande angående ämbetsansvar.

De persongrupper som behandlats i det föregående äro underkastade ett fullständigt ämbetsansvar och motsvara de befattningshavare beträffande vilka i gällande rätt SL 25 kap. är tillämpligt. Vid sidan" av dem förekomma emellertid också innehavare av allmänna befattningar vilka enligt strafflagen äro underkastade ett partiellt ämbetsansvar i form av avsättning såsom påföljd, då befattningshavaren för allmänt brott dömes till straffarbete eller i vissa fall till lägre straff (SL 2: 18, 8: 31 och 25: 20). Sådana befattningshavare äro i främsta rummet ledamöterna av beslutande församlingar i stat och kommun, t. ex. innehavare av befattning såsom riksdagsman, landstingsman eller fullmäktig i stad eller annan kommun. Till denna persongrupp höra vidare nämndemän vid häradsrätt, vilka ha fullständigt ämbetsansvar allenast i det fall att nämnden överröstat domaren, samt taxeringsmän, vilka enligt föreskrift i regeringsformen § 113 ej kunna "för debitering eller taxering" ställas till något ansvar.

Såsom i annat sammanhang utvecklats har förslaget i 25 kap. sammanfört bestämmelserna om allt ämbetsansvar, även det partiella ansvar som tillämpas i förhållande till ifrågavarande befattningshavare. Angående innebörden av sistnämnda ansvar hänvisas till 7 och 8 §§ jämte motiv. Principiellt synes någon utvidgning av detta ämbetsansvar icke vara påkallat och särskilt bör en tillämpning av de generella ämbetsbrotten icke ifrågakomma i förhållande till dessa personer. Deras utpräglade ställning av offentliga förtroendemän motiverar deras immunitet i fråga om det fullständiga ämbetsansvaret. Emellertid har kommittén ansett att i detta avseende bör göras undantag för två speciella brott, där behov av straffskydd gör sig gällande med särskild styrka, nämligen beträffande tagande av muta och brott mot tystnadsplikt. I andra stycket av förevarande paragraf har kommittén därför angivit innehållet av det partiella ämbetsansvaret genom hänvisning icke blott till 7 och 8 §§ utan även till vad som i 3 och 4 §§ stadgas om de nämnda speciella ämbetsbrotten.

Den personkrets för vilken partiellt ämbetsansvar är gällande anges i SL 2: 18 endast genom det obestämda utrycket "den som innehar allmän befattning, evad den beror av förordnande eller val", vilket uttryck innefattar även dem som äro underkastade fullständigt ämbetsansvar enligt SL 25 kap. I förslaget har i andra stycket av förevarande paragraf samma personkrets utan ändring i sak erhållit en direkt beskrivning. Förutom den som är förordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling upptages den som sitter i nämnd eller jury vid domstol eller i taxerings- eller prövningsnämnd. Att jurymän här tillagts har sin grund däri, att beträffande dem tagande av muta och brott mot tystnadsplikt otvivelaktigt böra