Sida:SOU 1962 36.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
145

frågade svarade 43 %, att de mest uppskattade den orörda naturen, 30 % att de föredrog lättillgängligheten, medan de återstående inte kunde taga ställning. De personer, som kände till nordligaste Sverige och visste vad de talade om, ville till 65 % ha orördhet mot 28 % lättillgänglighet. Det omnämndes också att exploateringen av vattenkraften medförde, att man fick bygga vägar som kunde användas av allmänheten. På en fråga om den utvecklingen var fördelaktig eller ofördelaktig blev svaret, att 60 % av de tillfrågade tyckte att exploatering och vägbyggande var fördelaktigt.

Sevärdheterna i ett land drar till sig de stora reseströmmarna, och därmed för de med sig behovet av kommunikationer, inkvarteringsställen och andra anordningar för turismen.

År 1960 utgav svenska turistföreningen boken »Tusen sevärdheter i Sverige». Urvalet i den boken kan ge en antydan om vad Sverige har att ge turisterna. Varje landskap har fått sin översiktliga skildring, och alla Sveriges städer har ansetts vara sevärda. Därefter återstår de tusen speciella sevärdheterna, som i själva verket är 1057 och fördelar sig på följande sätt. Först kommer 179 olika orter — utom städerna — som ansetts sevärda just som samhällen. Den största gruppen därefter omfattar kulturhistoriskt intressanta byggnader och omfattar 270 kyrkor och 231 slott och herrgårdar. Tillsammans utgör de således ungefär hälften av sevärdheterna. Fornminnena är 129 stycken. Det moderna arbetslivet representeras av 52 industrier eller industrigrupper.

Natursevärdheterna — fågelsjöar, åsar, vattenfall, fjäll etc — uppgår till 196 eller närmare en femtedel. I den gruppen återfinnes många sevärdheter, som kräver större kunskap, bakgrund av fackerfarenheter eller ett särskilt utvecklat estetiskt sinne. Det är väl också så att just dessa sevärdheter ofta förändras, de lever vidare och är underkastade dynamiken i ett levande landskap. Det kan gälla fågelsjöar som slammar igen och slutar att vara fågelsjöar, märkliga växter som dör ut, ängsmarker som växer igen till skog och mycket annat. Kanske kan det också sägas, att just detta slag av sevärdheter är svårare att peka ut. Naturupplevelsen kan på ett mycket mera allmänt sätt erhållas på de flesta ställen i landet utan att man därför ställer upp särskilda sevärdheter.

När man sedan som jämförelse ställer upp frågan, vart turistströmmarna verkligen går visar det sig, att turisterna i praktiken kanske inte söker upp det som resehandböcker eller sevärdhetsskyltar särskilt har pekat på. Besökssiffrorna från ett antal sevärdheter, så som de lämnas från landets lokala turistorganisationer, visar en viss övervikt för sådant, som är roligare och mera nöjesbetonat.

Naturparker av olika slag drar stora folkströmmar. Skansen i Stockholm har på ett år sammanlagt 2 miljoner besökare, varav naturligtvis en mycket stor del kommit även för annat än för naturen och de vilda djuren. Furuvik utanför Gävle och parken i Eskilstuna har på ett år vardera