Sida:SOU 1962 36.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
177

semestervistelser. Remissyttranden över motionerna föreligger från länsstyrelserna i Kalmar samt Göteborgs och Bohus län. Sistnämnda länsstyrelse har vid sitt utlåtande fogat yttrande av länsarkitekten i länet. I samtliga yttranden uttalas en positiv inställning till motionernas syfte.

Utskottet erinrar om att det främsta syftet med strandlagen är allemansrättens tryggande inom för friluftslivet värdefulla strandområden. Förordnande enligt strandlagen innefattar förbud mot uppförande av helt ny byggnad samt mot vissa ändringar av befintlig byggnad ävensom mot grävnings- och andra förberedelsearbeten för otillåten bebyggelse. Däremot regleras icke vissa andra anläggningar samt planteringar trots att strandområdena därigenom kan undandras allmänheten. Det torde närmast vara nu berörda förfaranden som åsyftas när i motionerna talas om ett kringgående av strandlagens principer. En nyttjanderättshavare har emellertid inte i något avseende större laglig möjlighet än markägaren att vidtaga några allemansrättsförintande åtgärder. Den av motionärerna föreslagna utvägen att begränsa rätten att utarrendera strandområden synes därför ej ägnad att medföra någon lösning av frågan. Genom motionerna har även aktualiserats ett i remissyttrandena berört problem om allmänhetens rätt då strandområde ingår i fastställd byggnadsplan och enligt planen avsättes såsom allmän plats. Strandlagens bestämmelser kan som framgår av den tidigare redogörelsen i sådant fall ej längre tillämpas på området. Utskottet förutsätter att de här berörda frågorna kommer att uppmärksammas av naturvårdsutredningen.

B. Utredningens allmänna synpunkter

Allmänhetens rättigheter och skyldigheter på annans mark har enligt utredningens mening grundläggande betydelse för utformningen av ett aktivt naturvårdsprogram i våra dagar. Frågan måste ses mot bakgrunden av den utveckling som nu sker och som innebär att människorna i allt större utsträckning söker psykisk och fysisk rekreation i naturen. Den stigande levnadsstandarden och den ökande fritiden främjar denna utveckling. I samma riktning verkar utbyggnaden av vägnätet och kommunikationernas utveckling i övrigt. Det blir allt lättare att komma ut i naturen. Den oavbrutet expanderande motorismen till lands och till sjöss skapar nya möjligheter till friluftsliv men också nya problem i förhållandet mellan å ena sidan den rekreationssökande allmänheten och å andra sidan markägarna. Samma sak gäller campingrörelsen, som på sitt sätt har avgörande betydelse för friluftslivet.

Under angivna förhållanden är det enligt utredningens mening icke tillfredsställande att den viktiga frågan om de envar tillkommande rättigheterna och skyldigheterna på annans mark är högst ofullständigt

12