Sida:SOU 1962 36.djvu/342

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

340

Vid naturvårdsutredningens undersökning av strandlagens tillämpning har frågan aktualiserats av överlantmätaren i Stockholms län som yttrar:

En fråga, som tidigare bl a motionsvägen varit uppe till behandling i riksdagen, är problemet med registreringen av de fall ersättning enligt strandlagen utbetalats. Enligt överlantmätarens mening bör denna fråga lösas. Huruvida erforderliga anteckningar bör ske i fastighetsbok eller i fastighetsregister torde böra närmare övervägas.


Enligt utredningens mening är det fullt klart att ett rättsgiltigt avgörande i en ersättnings- eller inlösningsfråga enligt naturvårdslagstiftningen mellan kronan och sakägare skall gälla jämväl mot den som förvärvar sakägarens rätt efter det rätten till ersättning eller lösen uppkom. Såvitt angår avtal mellan kronan och sakägare har principen kommit till uttryck i gällande lag i fråga om ersättning enligt 3 § strandlagen samt all ersättning och lösen enligt naturskyddslagen. Som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit bör samma sak gälla för det fall ersättning enligt 7 § strandlagen bestämts utgå för anordnande av genomgång i stängsel eller över dike. Utredningen vill också tillägga att detsamma bör gälla ersättning enligt 86 och 122 §§ byggnadslagen då dessa regler nu inarbetas i en ny naturvårdslag. Utredningens förslag innebär att dessa önskemål tillgodoses i en gemensam regel i 38 § andra stycket lagförslaget.

Frågan om avtal eller dom av här ifrågavarande slag skall anmälas hos inskrivningsdomaren för anteckning i fastighetsboken är mera tveksam. Enligt utredningens mening skulle en anteckning av detta slag lämpligast ske på fastighetsbokens inteckningsspalt. Emellertid talar starka skäl för att man iakttar en viss försiktighet med tillskapandet av nya anteckningar på denna spalt, särskilt om de såsom i förevarande fall är avsedda att stå kvar för all framtid. Med hänsyn till ersättningsreglernas utformning i utredningens förslag kommer ersättningsfrågan vid bebyggelse- och täktreglering att avta i betydelse på längre sikt. Detta förhållande kan sägas bidra till att minska olägenheterna av uteblivna anteckningar av här avsedd art eftersom hela frågan efter hand får mindre dimensioner. För övrigt uppvisar fastighetsrätten en mängd situationer där en fastighet kan vara underkastad avsevärt intrång av olika slag utan att detta förhållande kommer till synes på fastighetsbokens inteckningsspalt. Här kan särskilt nämnas vissa ej intecknade skogsfångsservitut, s k skiftesservitut samt flertalet inskränkningar i markanvändningen enligt byggnadslagstiftningen. Om man nu inför anteckningsplikt beträffande avtal eller dom i ersättningsfråga enligt naturvårdslagen kommer detta alltså icke att leda till att upplysningarna i fastighetsboken blir fullständiga i här ifrågavarande avseende. Tvärtom kommer det alltjämt att saknas upplysningar som med större skäl borde komma till synes där.

I sammanhanget erinras om att frågan om anteckning i fastighetsboken