Sida:SOU 1962 36.djvu/396

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

394

utgör enligt vattenfallsstyrelsens mening en med hänsyn till alla föreliggande omständigheter rimlig avvägning mellan de motstående intressena.

Överenskommelsen har anmälts av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet i propositionen nr 126 år 1962 om avsättande av området Padjelanta i Norrbottens län till nationalpark mm och har i sin helhet intagits i propositionen som bilaga A. Departementschefen uttalar sin tillfredsställelse över att överenskommelsen kunnat komma till stånd och uttrycker förhoppningen att därigenom lagts en grund som gör det möjligt för berörda parter att senare uppnå enighet i enahanda spörsmål beträffande andra av våra vattendrag.

Av särskilt intresse i nu förevarande sammanhang är de objekt, som uppförts på den s k uppskovslistan. Dessa objekt är fördelade i två grupper, en som avser uppskov till 1 januari 1966 och en som avser uppskov till 1 januari 1971. Rörande båda dessa grupper förutsätts fortsatta diskussioner och utredningar i delegationen eller organ som trätt i dess ställe. Till gruppen 1966 har hänförts Partaure (Skellefte älv), Vapstälven (avrinner mot Norge), ett flertal objekt tillhörande Ångermanälven samt Åreälven (Indalsälven). Till gruppen 1971 har hänförts ett flertal objekt tillhörande Lilla Lule älv samt Tärnaån (Ume älv).

Av speciellt intresse är vidare överenskommelsens punkt 4, vari förutsättes att diskussionen fortsättes beträffande Torne, Kalix och Pite älvar, sedan dels nordiska vattenkraftkommittén framlagt rapport angående vattenkraftens utnyttjande i förstnämnda två älvar, dels preliminär utredning rörande Pite älv färdigställts av vattenfallsstyrelsen vilket beräknas kunna ske hösten 1962.

Naturundersökningar i samband med vattenbyggnadsföretag

Utredningar eller undersökningar rörande ett vattenbyggnadsföretags verkningar ur naturvårdssynpunkt kan aktualiseras i många olika sammanhang och på flera olika sätt. Med bortseende från i vilket sammanhang beslut eller överenskommelse träffas om sådana naturundersökningar torde dessa, med en viss schematisering, med hänsyn till sitt sakliga innehåll kunna indelas i tre huvudgrupper, nämligen

  1. utredningar till grund för bedömning av ett företags tillåtlighet och lämpligaste utformning ur allmän naturvårdssynpunkt;
  2. utredningar rörande åtgärder av landskapsvårdande karaktär som erfordras för att neutralisera de negativa verkningarna av ett företag som tillåtes; samt
  3. utredningar av dokumentariskt-inventerande karaktär som syftar till att för framtiden bevara kunskapen om ett försvinnande natur- eller kulturelement.