Sida:SOU 1962 36.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
79

begreppet vägrätt enligt lagen om allmänna vägar synes enligt länsstyrelsen i Kalmar län vara ur naturskyddssynpunkt mindre lämplig. Om sålunda en allmän väg med tanke på utsikten anlägges utefter en vacker sjö, omfattas markremsan mellan vägen och sjön icke av vägrätten, varför vägförvaltningen saknar möjlighet att förfoga över området på ett sätt, som motsvarar syftet med vägens förläggning. Med tanke härpå anser länsstyrelsen att en utvidgning av begreppet vägrätt får anses vara motiverad.

Länsstyrelsen i Norrbottens län redovisar goda erfarenheter av byggandet av allmänna vägar men framhåller samtidigt att problemet även har en andra sida. Det tas nämligen inga hänsyn när det gäller anskaffandet av vägbyggnadsmaterialet, och genom de upphandlingsmetoder som tillämpas saknas möjligheter att från beställarens — statens — sida dirigera uttagen av grus och sand så att minsta skada förorsakas landskapsbild och natur.

Ett mindre antal länsstyrelser har redovisat erfarenheter av vattenlagens naturskyddsbestämmelser. Länsstyrelserna i Kalmar och Jämtlands län redovisar goda erfarenheter av bestämmelserna. Den senare länsstyrelsen förordar emellertid en utredning av frågan hur natur- och fritidsintressena bäst skall kunna bevakas i vattenmål. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framför genom naturskyddsrådet vissa preciserade önskemål om förfarandet i vattenmål:

I anslutning härtill vill rådet uttala att bestämmelser utfärdas att sökanden i vattenbyggnads- och regleringsärenden förpliktigas

att till länsstyrelsen överlämna ett ex av till vattendomstol ingivna handlingar,
att länsstyrelsen skall erhålla ett ex av i dylika mål avkunnade domar,
att länsstyrelsen erhåller kännedom om erosionssakkunnigas verksamhet och utlåtanden.


Länsstyrelsen i Västerbottens län redovisar flera exempel på ingripanden i vattenmål, där vattenlagens bestämmelser om »minskad trevnad för närboende» varit aktuella. I samtliga fall har dock Kungl Maj:t lämnat tillstånd till företagen med hänsyn till deras stora allmänna betydelse. Naturvårds- och bygdeintresset har dock i vissa fall blivit beaktat såtillvida att väsentliga inskränkningar av dämningshöjd respektive sänkningsgräns föreskrivits. Naturskyddsrådet avslutar med att påpeka att i och med att allt flera av de utpräglade fjällsjöarna regleras, blir till sist den eller de kvarstående oreglerade sjöarna unika och enda platsen för det för typiska fjällsjöar utmärkande växt- och djurlivet.

En annan del av vattenlagen beröres av länsstyrelsen i Kronobergs län, som påpekar beröringspunkter mellan naturvården och vattenvården med avseende på skydd för såväl ytvattnet som grundvattnet. Härvid påpekar länsstyrelsen att en ökad forskning på vattenvårdens område ävensom