Sida:SOU 1962 36.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

80

tillkomsten av skyddsområden för vattentäkter i viss utsträckning även kommer naturvården tillgodo.

Sambandet mellan fornminneslagen och naturvården beröres av länsstyrelserna i Älvsborgs och Gävleborgs län. Genom samordning av bestämmelserna i fornminneslagen och naturskyddslagen skulle möjligheter skapas att kunna bevara större sammanhängande landskapspartier (ex grusåsar). I sammanhanget kan omnämnas att länsstyrelsen i Södermanlands län redovisat att genom riksantikvarieämbetet verkställts en inventering av samtliga fornminnen på grusåsarna i länet i syfte att bereda dessa skydd genom fornminneslagen.

Ytterligare en fråga om samordning av lagbestämmelser har upptagits av länsstyrelsen i Stockholms län, som påpekat att skogslagens och byggnadslagens bestämmelser ej är helt anpassade beträffande avverkningsförbud, då gränsdragningen mellan skogsmark och blivande tomtmark är oklar.


F. Önskemål och synpunkter rörande behovet av personal för naturvårdsarbetet

Utredningen har till länsstyrelserna ställt frågan vilka önskemål och synpunkter som finns rörande behov av personal för naturvårdsarbetet i länet. Därvid har utredningen förklarat sig vara särskilt intresserad av frågan, om ett mera permanent behov förelåge av personal av annan kompetens än den som redan är representerad i den regionala eller lokala statsförvaltningen.

Några få länsstyrelser har i denna fråga anfört att behov av speciell personal för naturvårdsarbetet kan erfordras bara i vissa sammanhang. För anlitande av sakkunskap ej företrädd inom statsförvaltningen föreslår bl a länsstyrelserna i Kronobergs och Jämtlands län, att tillräckliga medel ställs till länsstyrelsens förfogande. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det frivilliga naturvårdsarbetet bör utökas genom att svenska naturskyddsföreningen inrättar naturvårdskonsulenter.

Det övervägande antalet länsstyrelser anser emellertid att ett permanent behov föreligger av speciell arbetskraft för naturvårdsarbetet. Bland de allmänna synpunkter som här framförts kan nämnas att länsstyrelsen i Västerbottens län med hänvisning till naturskyddsrådets yttrande anfört:

Naturskyddsrådet vågar i denna fråga göra det uttalandet att även om de som i sin tjänst eller såsom frivilliga och av eget intresse arbetar inom naturvården var inom sitt område har den kompetens som, sammantagen, skulle kunna ge ett gott resultat, saknar de till följd av sina andra arbetsuppgifter erforderlig tid och kraft att göra den insats som är behövlig för att åstadkomma ett i allo effektivt och systematiskt arbete på naturskyddets område. Det behövs med andra ord