Sida:SOU 2014 10 Ett steg vidare nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Villkor och exklusiva rätterSOU 2014:10

bibliotek som omfattas av lagen, det vill säga också högskolebibliotek.


8.2 .4 Översyn av regleringen om exklusiva rätter i övrigt


Utredningens bedömning: Begreppet exklusiv rätt är tillräckligt

tydligt och behöver inte definieras ytterligare genom lagstiftning.


Inför PSI-lagens ikraftträdande fick Statskontoret i uppdrag av regeringen att kartlägga förekomsten av exklusiva rätter. Stats- kontorets undersökning visade att det fanns en betydande osäkerhet kring hur begreppet exklusiv rätt skulle tolkas. Myndigheten ansåg därför att det var angeläget att definiera begreppen licensavtal och exklusiv rätt samt att bistå myndigheter i arbetet med att utveckla icke-diskriminerande licensavtal.[1]

En fråga är om en exklusiv rätt i PSI-lagens mening kan omfatta situationer där flera aktörer har exklusivitet som stänger ute andra marknadsaktörer. Som bakgrund till frågeställningen kan nämnas att begreppet ”exklusiv rättighet” förekommer i artikel 106 för- draget om Europeiska unionens funktionssätt. I det sammanhanget används begreppen ”särskilda eller exklusiva rättigheter”, där ”särskilda rättigheter” i EU-domstolens praxis har ansetts vara när några aktörer har haft en rättighet, medan ”exklusiv rätt” normalt bara gäller en aktör. I stort sett alla myndigheter som svarande på Statskontorets enkät ansåg att exklusivitet innebär att teckna avtal med en enda aktör.[2]

I den inledande meningen i artikel 11.1 i PSI-direktivet anges dock att alla potentiella marknadsaktörer ska kunna vidareutnyttja handlingar, även om en eller flera av dem redan utnyttjar förädlade produkter som bygger på handlingarna. Statskontoret noterade att ordalydelsen i 10 § PSI-lagen avviker något från artikel 11.1 i direktivet. Bland annat saknas direktivets inledande mening i lagtexten. Som Statskontoret påpekade ska den svenska lagen ändå tolkas mot bakgrund av direktivet enligt principen om direktiv- konform tolkning.[3]

Utredningen bedömer att PSI-lagens bestämmelse är tillräckligt

tydlig i detta avseende. Det gäller särskilt mot bakgrund av övriga

120
  1. Se Statskontoret (2010), s. 9.
  2. Se Statskontoret (2010), s. 39.
  3. Se Statskontoret (2010), s. 27.