helbregda, Thet är Sabbath, tigh är icke lofflighit bära sängena. Swaradhe han them, Then som giorde migh helbregda, han sadhe til migh, Tagh tijn säng och gack. Tå sporde the honom, Hoo är then mannen som tigh sadhe, Tagh tijn säng och gack? Men han som helbregda war worden, wiste icke hoo han war, Ty Jesus war vndan wikin, effter mykit folck war j thet rwmet.
Ther effter fann Jesus honom j Templet, och sadhe til honom, Sij, tu äst worden helbregda, synda icke här effter, at tigh icke widherfars någhot werre. Tå gick then mannen bortt, och sadhe Judomen, at Jesus war then som honom hadhe helbregda giordt. Och therföre förfolgde Judarna Jesum, och sökte effter at dödha honom, effter han thetta giorde på Sabbathen. Tå swaradhe Jesus them, Min Fadher werckar in til nu, och iagh werckar ock.(werckar) Thet är, Min Fadher håller intet Sabbathen, Therföre håller icke heller iagh honom, vtan werckar altijd såsom min Fadher. Therföre sökte Judarna än tå meer effter at dödha honom, ty han ey allenast brööt Sabbathen, vthan ock sadhe Gudh wara sin Fadher, görandes sigh sielff lijk medh Gudh.
Tå swaradhe Jesus, och sadhe til them, Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Sonen kan intet göra aff sigh sielff, vthan thet han seer Fadhren göra, Ty alt thet han gör, thet gör ock Sonen. Fadhren elskar Sonen, och wijsar honom alt thet han gör, och warder än wijsandes honom större werck än thenna äro, at j skolen vndra ther på. Ty såsom Fadhren vpwecker the dödha och gör them leffuandes, så gör ock Sonen leffuandes hwem han wil. Ty icke dömer heller Fadhren någhon, vthan haffuer all doom giffuit Sonenom, På thet alle skola hedhra Sonen, såsom the hedhra Fadhren. Hwilken som icke hedhrar Sonen, han hedhrar icke Fadhren, som honom sendt haffuer. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Hwilken som hörer mitt taal, och troor honom som migh sendt haffuer, han haffuer ewinnerlighit lijff, och kommer icke j domen, vthan gåår jfrå dödhen til lijffuet.Matt. 25.
Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Then tijdh
skal komma, och är nu allaredho, at the dödhe skola höra
Gudz Sons röst, och the henne höra, the skola leffua. Ty
såsom Fadhren haffuer lijff j sigh sielffuom, så haffuer han
ock giffuit Sonenom haffua lijff j sigh sielffuom, och haffuer
teslikes giffuit honom macht at döma, therföre, at han
menniskionnes(menniskionnes)
Domen moste vppenbarligha hållas för alla
menniskior, Therföre
moste ock Domaren
wara menniskia, then
man see kan, och doch
likwel Gud, effter han
gudz Domstool besittia skal. Son är. Förundrer icke thetta, ty then stund skal
komma, j hwilka alle the j griffterna äro, skola höra hans
röst. Och the som wel haffua giordt, skola fram gå til
lijffzens vpståndelse, Men the som illa haffua giordt, til domsens
vpståndelse.
Jntet kan iagh göra aff migh sielff. Som iagh hörer, så dömer iagh, och min doom är rett, Ty iagh söker icke min wilia, vthan Fadhrens wilia, som migh sendt haffuer. Om iagh witnar om migh sielff, tå är mitt witnesbyrd icke sant, En annar är som wittnar om migh, och iagh weet, at thet witnesbyrd sant är, som han witnar om migh. J senden til Johannem, och han gaff witnesbyrd til sanningen. Men iagh tagher intet witnesbyrd aff menniskio, vthan sägher thetta, på thet j skolen warda salighe. Han war itt brinnande och skinande liws, och j willen en tijdh longt frögdas j hans liws. Men iagh haffuer itt större witnesbyrd än Johannis witnesbyrd. Ty the werck som Fadhren haffuer giffuit migh, at iagh skal fulborda, the samma werck som iagh gör, witna om migh, at Fadhren haffuer sendt migh. Och Fadhren som migh sende, han haffuer wit nat om migh. J haffuen hwarken någhon tijdh hördt hans röst, eller seedt hans skepelse. Och hans ord haffuen j icke bliffuandes j idher, ty j troon icke honom som han sendt haffuer.
Ransaker scriffternar, ty j mene idher haffua ewinnerlighit lijff j them, och the äro the som witna om migh, Och j wilien icke komma til migh, at j måtten få lijff. Jagh tagher ingen prijs aff menniskior, men iagh kenner
| K iiij | idher, |
