Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Vthan
hwetekornet som faller j jordena warder dödt, så bliffuer thet
allena.Matt. 16.
Mar. 8.
Luce 9.
Men warder thet dödt, så bär thet mykin frucht.
Hwilken som elskar sitt lijff, han skal mista thet. Och
hwilken som hatar sitt lijff j thenna werldenne, han skal behålla
thet j ewinnerlighit lijff. Then migh tienar, han fölie migh,
Och hwar iagh är, ther skal ock min tienare wara. Hwilken
migh tienar, honom skal min Fadher ära.
Nu är mijn siäl bedröffuat. Och hwadh skal iagh säya? Fadher, Hielp migh vthu thenna stundenne. Doch är iagh för then skul kommen til thenna stundena. Fadher, förklara titt nampn. Tå kom een röst aff himmelen (och sadhe) Jagh haffuer thet förklarat, och skal än nu förklarat. Folcket som stoodh och hörde thet, sadhe, thet war en toordön. Somlighe sadhe, Ängelen taladhe medh honom. Swaradhe Jesus, och sadhe, Thenna rösten kom icke för mina skul, vthan för idhra skul.
Nu gåår domen offuer thenna werldena. Nu skal thenne werldennes Förste vthkastas. Och om iagh warder vphögd jfrå jordenne, skal iagh dragha alla til migh. Men thet sadhe han til at betekna, medh hwadh dödh han döö skulle. Swaradhe honom folcket, Wij haffue hördt aff Laghen, at Christus bliffuer ewinnerligha,1. Para. 17 Huru sägher tå tu, Menniskionnes Son moste vphöyas? Hoo är thenne menniskionnes Son? Tå sadhe Jesus til them, Än är Liwset medh idher til en kort tijdh, wandren medhan j haffuen Liwset, at mörkret begriper idher icke. Hwilken som wandrar j mörkret, han weet icke hwart han gåår. Medhan j haffuen Liwset, troor på Liwset, at j må bliffua Liwsens barn.
Thetta sadhe Jesus, och gick bortt och dolde sigh för them. Och ändoch han giorde så mong tekn för them, likwel troodde the intet på honom, at thet talet skulle fulkompnas, som Jsaias ProphetenJsaie 53. sagdt hadhe, Herre, hoo troor wår predican, och hwem är Herrans arm vppenbarat? Therföre kunde the icke troo, Ty Jsaias haffuer åter sagdt,Jsaie 6. Han haffuer förblindat theras öghon, och förhärdt theras hierta, at the icke skola see med öghonen, och icke förstå medh hiertat, och vmwenda sigh, at iagh måtte hela them.
Thetta sadhe Jsaias när han sågh hans herligheet, och taladhe om honom. Doch likwel troodde ock monge aff the Öffuersta på honom, Men the bekende thet icke för the Phariseer skul, at the icke skulle vthkastas aff Synagogon. Ty the höllo meer aff menniskiors prijs, än aff Gudz prijs.
Tå ropadhe Jesus, och sadhe, Then som troor på migh, han troor icke på migh, vthan på honom som migh sendt haffuer. Och then migh seer, han seer honom som migh sendt haffuer. Jagh är kommen j werldena för itt Liws, at hwar och en som troor på migh, skal icke bliffua j mörkret. Och huilken som hörer mijn ord, och icke troor, icke dömer iagh honom, Ty iagh är icke kommen til at döma werldena, vthan at iagh skal frelsa werldena. Hwilken migh förachtar, och tagher icke mijn ord, han haffuer then honom döma skal. Thet talet iagh talat haffuer, skal döma honom på ytersta daghen. Ty iagh haffuer icke talat aff migh sielff, vthan Fadhren som migh sendt haffuer, han haffuer budhit migh, hwadh iagh skal säya, och hwadh iagh skal tala. Och iagh weet, at hans bodh är ewinnerlighit lijff. Therföre, huadh iagh talar, thet talar iagh såsom Fadhren haffuer sagdt migh.
XIII. Capitel.
| Liiij | För På- |
