tu? Hon meente at thet hadhe warit örtagårdz mestaren/ och sadhe til honom/ Herre/ haffuer tu burit honom bortt/Luce 24. sägh migh hwar tu haffuer lagdt honom/ och iagh wil taghan. Jesus sadhe til henne/ Maria. Tå wende hon sigh om/ och sadhe til honom/ Rabboni/ Thet är/ Mestar. Sadhe Jesus til henne/ Kom icke widh migh/ Ty iagh är icke än nu vpfaren(vpfaren) Effter hon icke än nu troodde, at han war Gudh/ wille han icke låta komma widh sigh, Ty komma widh, betydher troo. Och S. Johan, för the andra Euangelister haffuer enkannerligh acht på Andeligh vthtydhning, ändoch S. Mattheus scriffuar, at han lät quinnonar tagha på sigh. til min Fadher. Men gack til mina brödher, och sägh them, Jagh faar vp til min Fadher, och idhar Fadher, Och til min Gudh, och idhar Gudh. Maria Magdalene kom och bodadhe Läriungomen, Jagh haffuer seedt Herran, Och thetta haffuer han sagdt migh.
Men om afftonen på then samma Sabbathen, tå döranar woro lyckta, ther Läriunganar woro församladhe för Judanars rädzlo skul, kom Jesus och stoodh mitt jbland them, och sadhe til them, Fridh ware idher. Och när han hadhe thetta sagdt, lät han them see henderna och sina sijdho. Tå wordo Läriunganar gladhe, at the sågho Herran. Tå sadhe han åter til them, Fridh ware idher. Såsom Fadhren haffuer migh sendt, så sender ock iagh idher. När han thetta sagdt hadhe, blåste han på them, och sadhe til them, Tagher then helgha Anda, Hwilkom j förlåten synderna, them förlåtas the, Och hwilkom j behållen them, them äro the behåldna.
Men Thomas en aff the Tolff, hwilken kallas Twilling, war icke medh them när Jesus kom. Tå sadhe the andre Läriunganar til honom, Wij såghom Herran. Sadhe han til them, Vthan iagh seer holen effter spikanar j hans hender, och stinger mitt finger j holen effter spikanar, och stinger mijn hand j hans sijdho, troor iagh thet icke.
Och otta daghar ther effter, woro åter hans Läriungar inne, och Thomas medh them. Tå kom Jesus widh döranar woro lyckta, och stoodh mitt jbland them, och sadhe, Fridh ware idher. Sedhan sadhe han til Thomam, Reck hijt titt finger, och see mina hender, och reck hijt tina hand, och stick henne in j mina sijdho, Och war icke twiffuelachtigh, vthan troghen. Thomas swaradhe, och sadhe til honom, Min Herre och min Gudh. Jesus sadhe til honom, Effter tu sågh migh Thoma, troor tu. Salighe äro the som icke see, och doch troo.
Giorde ock Jesus mong annor tekn j sina Läriungars åsyyn, som j thenna Bokenne icke äro scriffuin. Men thesse äro scriffuin, på thet j troo skolen at Jesus är Christus Gudz Son, Och at j genom trona skolen haffua lijff j hans nampn.
XXI. Capitel.
Ther effter vppenbaradhe åter Jesus sigh widh Tyberias haff, Och vppenbaradhe han sigh j så måtto. Simon Petrus och Thomas som kallas Twilling, woro tilsamman, Och Nathanael som war aff Cana j Galileen, och Zebedei söner, och twå andre aff hans Läriungar. Sadhe Simon Petrus til them, Jagh wil gå och fiskia. The sadhe til honom, Wij gå ock medh tigh. The gingo vth och stigho strax j båten, och j then natten fingo the intet. Tå nu morghon war, stoodh Jesus på strandenne. Doch wiste Läriunganar icke at thet war Jesus. Sadhe Jesus til them, Barn, haffuen j någhot til maatz? The swaradhe honom, Ney. Tå sadhe han til them, Kaster vth nätet på högra sidhona om båten, så warden j finnandes. Tå kastadhe the vth, och kom så mykin fisk, at the förmåtte thet icke dragha. Tå sadhe then Läriungen som Jesus elskadhe, til Petrum, Herren äret.
När Simon Petrus hörde, at thet war Herren, bandt han om sigh kiortelen (Ty han war naken) och gaff sigh j siön.
Men the andre
| M iij | Läriunganar |
