Sida:Sagobok för barn.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
99
DOCKAN I GRÄSET.

Då Askepilten kom hem, voro alla hans bröder hemkomna med hvar sin käresta; men dessa voro så fula och så elaka, att de hade varit i lufven på sina älskare på vägen; på hufvudet hade de hattar, som voro strukna med tjära och sot, och från hattarna hade det runnit ned öfver ansigtet på dem, så att de hade blifvit ännu mera leda och fula. Då bröderna fingo se Askepiltens käresta, blefvo de alla afundsjuka på honom: men kungen blef så förtjust i dem begge, att han jagade bort alla de andra; och så höll Askepilten bröllop med dockan i gräset, och sedan lefde de godt och väl i lång, lång tid, och äro de icke döda, så lefva de ännu.