Sida:Scener i Nord-Amerika.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 189 —

älskarinna. Beklagansvärde unge man! din död var dyster såsom din lefnads afton! Äfven i sista timman var du ensam på jorden; ingen vänlig hand tillslöt dina ögon. Fjerran är din boning från dina fäders, och på din mull trampa ej en gång landsmän. I minnet är du dock oförgätlig. Så länge Niagara flyter, skall han erinra efterverlden om den hemlighetsfulle Enslingen, och vid grafven skola alltid många hjertan ömma. — Frid vare med hans stoft!




Hyddan blef emellertid undersökt. Den stackars hunden satt vaktande vid dörren, och väntade otåligt sin väns återkomst. Med möda förmådde man locka djuret från sin post; det betraktade med misstänksamma ögon de obekanta gästerna. Möblerna i rummet bestodo af ganska få och uselt beskaffade pjeser; lägerstaden isynnerhet kunde knappt förtjena namn af säng. Katten böjde der sin krokiga rygg, och syntes alldeles icke nöjd med de främmande. Omkring rummet lågo strödda — guitarren, flöjten, musik-böckerna och portföljen; men ett skrifvet ord, eller ägarens namn, var ej någonstädes att finna. Hans ringa qvarlåtenskap förvaras nu, dels i den närgränsande byn,