Sida:Skriet från vildmarken.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


plus den värdighet som ett godt levnadssätt och allmän aktning förlänar, satte honom i stånd att föra sig med verkligt kungliga later. Under de fyra åren efter hans valptid hade han levat som en blaserad aristokrat. Han ägde en medfödd nobel stolthet, var till och med en smula egoistisk, som aristokrater på landsbygden emellanåt bli på grund av sin isolerade ställning. Men det blev hans räddning att han ej hade smak för att endast vara en bortkelad favorit. Jakt och andra därmed besläktade nöjen utomhus hade hindrat honom från att bli fet och härdat hans muskler, och för honom liksom för de kallbadsälskande människoraserna hade kärleken till vatten blivit ett nervstärkande och hälsobevarande medel.

Och på detta sätt förhöll det sig med hunden Buck hösten 1897, då ryktena från Klondyke lockade män från alla världens kanter upp till det frusna Nordlandet. Men Buck läste inte tidningarna, och inte visste han heller att trädgårdsdrängen Manuel var en dålig bekantskap. Manuel hade en skötesynd, han tyckte om att spela på kinesiskt lotteri. Och i hans spelpassion fanns en förhärskande mani — han trodde på ett system och detta förde honom säkert i fördärvet. Ty för att spela med system behövdes det pengar, och en trädgårdsdrängs lön kan inte räcka till mer än att underhålla hustru och en talrik avkomma.


8