Den fattning, som miss Lucas hade bibehållit, under det hon berättade sin historia, gav vika för en tillfällig förvirring, då hon fick uppbära en så direkt förebråelse, fastän, då det icke var mera, än hon väntade, hon snart återvann sitt lugn och hon svarade helt sansat:
— Varför blir du förvånad, min kära Eliza? Finner du det otroligt, att mr Collins kan vinna någon kvinnas bevågenhet, därför att han inte var nog lycklig att ha framgång hos dig?
Men Elisabet hade nu sansat sig och, fastän det kostade henne stor ansträngning, kunde hon med ganska stadig stämma försäkra henne, att utsikten, att de skulle bli släkt, var högst angenäm för henne, och att hon önskade henne all tänkbar lycka.
— Jag förstår, vad du känner, svarade Charlotte, du måste vara förvånad, mycket förvånad, då mr Collins så nyligen önskat gifta sig med dig. Men när du hunnit tänka över saken, hoppas jag, att du blir nöjd med vad jag har gjort. Jag är inte romantisk, som du vet. Jag har aldrig varit det. Jag önskar endast få ett angenämt hem, och då jag tar i betraktande mr Collins’ karaktär, förbindelser och ställning i livet, är jag övertygad, att jag har lika goda utsikter att bli lycklig med honom som de flesta unga människor, som inträda i det äkta ståndet.
Elisabet svarade helt lugnt: — Utan tvivel, och efter en stunds förlägen tystnad återvände de till den övriga familjen. Charlotte stannade icke mycket längre, och Elisabet fick då tid att tänka över vad
