Sida:Stolthet och fördom.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
216

— Er fars egendom skall som fideikommiss tillfalla mr Collins, efter vad jag hört. För er skull, tillade hon, i det hon vände sig till Charlotte, är jag glad däröver, men för övrigt ser jag inte något skäl, varför inte fideikommiss skola kunna ärvas på kvinnolinjen. Det ansågs inte nödvändigt i sir Lewis de Bourghs familj. Spelar ni och sjunger, miss Bennet?

— En liten smula.

— Nå, då få vi väl någon gång den glädjen att höra er. Vårt instrument är alldeles förträffligt, förmodligen bättre än — ni ska pröva det någon dag. Hur är det med era systrar, spela och sjunga de?

— En av dem gör det.

— Varför har ni inte allesammans lärt er det? Det borde ni ha gjort. Alla misserna Webbs spela piano, och deras far har inte så goda inkomster som er — kan ni rita?

— Nej, inte alls.

— Vad för slag, ingen av er?

— Nej, ingen.

— Det är mycket underligt. Men jag förmodar, att ni inte haft tillfälle att lära er det. Er mor borde ha låtit er resa in till London varje vår för att ta lektioner av lärare.

— Min mor skulle inte ha haft något däremot, men min far hatar London.

— Har er lärarinna lämnat er?

— Vi ha aldrig haft någon lärarinna.

— Ingen lärarinna! Hur var det möjligt? Fem döttrar uppfostrade i hemmet utan någon lärarinna!