Sida:Stolthet och fördom.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

16

handlingssätt i hela saken, som jag icke kan tänka på med tillfredsställelse, det är, att jag nedlät mig till hemlighetsmakeri så till vida, att jag ej för honom omtalade, att er syster var i staden. Jag visste det själv, liksom det var bekant för miss Bingley, men hennes bror är till och med ännu okunnig därom. Det är kanske troligt, att de kunde ha träffats utan några ledsamma följder, men jag tyckte, att hans känsla för henne icke hade svalnat tillräckligt, för att detta kunde ske utan någon fara. Kanske var detta hemlighållande mig ovärdigt; nu har det emellertid skett, och det har skett i den bästa avsikt. I denna sak har jag ingenting mer att säga, ingen ursäkt mer att anföra. Om jag har sårat er systers känslor, så var det utan min vetskap, och ehuru de motiv, som förestavade mitt handlingssätt, helt naturligt kunna synas er otillräckliga, har jag icke ännu lärt mig att finna dem förkastliga.

Med hänsyn till den andra, allvarligare anklagelsen, att jag förolämpat mr Wickham, kan jag endast tillbakavisa den genom att för er framlägga hela hans förhållande till min familj. Jag är okunnig om de särskilda anklagelser, han riktat mot mig, men jag kan åberopa mer än ett absolut tillförlitligt vittne i fråga om sanningen av vad jag nu går att berätta.

Mr Wickham är son till en mycket aktningsvärd man, som under många år förvaltade alla Pemberleygodsen och vars utmärkta fullgörande av sina åligganden helt naturligt gjorde min far benägen att visa honom välvilja, och denna välvilja slösade han på George Wickham, som var hans gudson. Min