Sida:Stolthet och fördom.djvu/275

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

21

falsk, hoppas jag, att ni hädanefter icke anklagar mig för grymhet mot mr Wickham. Jag vet icke, på vad sätt och genom vilka osanningar han fört er bakom ljuset, men hans framgång är kanske icke så mycket att undra på, då ni förut var alldeles okunnig om hela saken. Det stod ju ej i er makt att avslöja honom, och ni var säkerligen icke böjd för att misstänka honom.

Ni kan möjligen undra över att jag icke talade om allt detta för er i går kväll, men jag var då icke så herre över mig själv, att jag visste, vad som kunde eller borde yppas. Med avseende på sanningen av allt, som jag här berättat, kan jag särskilt åberopa överste Fitzwilliams vittnesbörd; till följd av vår nära släktskap och förtroliga vänskap och ännu mera i sin egenskap av en av exekutorerna av min fars testamente har han naturligtvis varit förtrogen med varje detalj i dessa historier. Om er motvilja mot mig gör mina försäkringar värdelösa, så kan ni ej av samma orsak vara förhindrad att lita på min kusin, och för att det må bli möjligt för er att rådfråga honom, skall jag försöka att finna ett tillfälle att överlämna detta brev till er under förmiddagens lopp. Jag vill endast tillägga: Gud välsigne er!

Fitzwilliam Darcy.


TRETTIOSJÄTTE KAPITLET.

Om Elisabet, då mr Darcy räckte henne brevet, icke väntade, att det innehöll ett förnyande av hans