Sida:Stolthet och fördom.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

49

allt för pinsamt. Jag är säker om att du måste känna det så.

— Nej, det blir alldeles slut med min sorg och mitt medlidande, då jag ser, hur full du är av båda. Jag vet, att du kommer att göra honom så fullständig rättvisa, att jag för varje ögonblick blir mera ointresserad och likgiltig. Din frikostighet gör mig sparsam, och om du jämrar dig mycket längre över honom, så kommer mitt hjärta att bli lätt som en fjäder.

— Stackars Wickham! Det är ett sådant uttryck av godhet i hans ansikte, en sådan öppenhet och vänlighet i hans väsen!

— Dessa två unga mäns uppfostran måtte ha blivit mycket illa skött. En av dem har fått all godhet, den andre hela utseendet därav.

— Jag har aldrig tyckt, att mr Darcy till den grad saknade utseendet av godhet, som du tyckte.

— Och dock trodde jag mig vara ovanligt förståndig, då jag utan något skäl fattade en så avgjord motvilja för honom. Det är en sådan sporre för ens intelligens och ger så goda tillfällen att visa sin kvickhet att hysa en sådan motvilja. Man kan ständigt och jämt fara ut i förebråelser utan att säga något rättvist, men man kan inte ständigt skratta åt en man utan att då och då hitta på något kvickt.

— Lizzy, jag är viss om att du inte kunde se på saken, som du nu gör, när du först läste brevet.

— Nej, det kunde jag verkligen inte. Jag var mycket illa till mods, ja, jag kan säga olycklig. Och inte hade jag någon att tala vid om vad jag kände,

4. — Austen. II.