Sida:Stolthet och fördom.djvu/316

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
62

honom närmare, man får en bättre uppfattning av hans karaktär.

Wickhams ängslan syntes nu i hans oroliga blick ock en uppstigande rodnad; under några minuter var han tyst, tills han ryckte upp sig ur sin förlägenhet, vände sig till henne och sade med sin mildaste stämma:

— Då ni så väl vet mina känslor gentemot mr Darcy, förstår ni lätt, hur uppriktigt det gläder mig, att han är nog förståndig att åtminstone antaga skenet av rättrådighet. Hans stolthet i detta hänseende kan bli av nytta, om inte för honom själv, dock för många andra, ty det måste avskräcka honom från ett så gement nedrigt beteende som det, jag fått lida av. Jag bara fruktar, att det slags försiktighet, som ni, efter vad jag förstår, hänsyftar på, endast visas av honom vid hans besök hos sin faster, om vars goda tanke han är mycket angelägen. Hans rädsla för henne har alltid inverkat på honom, när de varit tillsammans, och mycket måste härvid tillskrivas hans önskan att få till stånd partiet med miss de Bourgh, vilket, efter vad jag vet, ligger honom mycket om hjärtat.

Elisabet kunde icke härvid återhålla ett leende, men hon svarade endast med en svag böjning på huvudet. Hon märkte, att han ville föra henne in på det gamla ämnet om de oförrätter, han lidit, och hon hade alls ingen lust att låta honom få sin vilja fram. Återstoden av aftonen förgick å hans sida under skenbar vanlig glättighet, men utan något vidare försök att visa Elisabet särskild