Sida:Stolthet och fördom.djvu/392

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
138

överdådiga liv, hon sällan återvände utan att lämna dem mera nedslagna, än de voro då hon kom.

Hela Meryton tycktes nu vara angeläget att svärta den man, som tre månader förut hade varit nästan en ljusets ängel. Man förklarade, att han stod i skuld hos varenda handlande på platsen, och hans kärleksäventyr, som alla hedrades med namnet förförelse, hade blivit utsträckta till varenda handlandes familj. Alla betygade, att han var den mest fördärvade unge man i världen, och alla började upptäcka, att de alltid hade misstrott hans skenbart hederliga utseende. Ehuru Elisabet icke trodde hälften av vad som sades, trodde hon tillräckligt mycket för att bli ännu säkrare förvissad om hennes systers djupa fall, och till och med Jane, som trodde ännu mindre därav, förlorade nästan allt hopp, i synnerhet som den tid nu hade kommit, då, om de två älskande hade rest till Skottland — varom hon aldrig förut hade helt förtvivlat — man efter all sannolikhet måste ha fått några underrättelser från dem.

Mr Gardiner lämnade Longbourn på söndagen, på tisdagen fick hans hustru ett brev från honom med underrättelse, att han omedelbart efter sin ankomst hade träffat sin svåger och övertalat honom att komma till Gracechurch Street; att mr Bennet före hans ankomst hade varit i Epsom och Clapham, men utan att få några tillfredsställande upplysningar; att han nu var besluten att göra efterforskningar på alla de förnämsta hotellen i staden, då mr Bennet trodde, att det var möjligt, att de hade tagit in på något av dessa, innan de skaffade sig en bostad.