Sida:Stolthet och fördom.djvu/399

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

145

De avbrötos av Jane, som kom och hämtade sin mors te.

— Det här är ju stiligt, ropade han, det gör en riktigt gott och ger en sådan elegant form åt olyckan! En annan dag skall jag göra detsamma, jag skall sitta i biblioteket i nattmössa och nattrock och göra så mycket besvär som möjligt — eller jag kanske kan uppskjuta det, tills Kitty rymmer sin kos.

— Jag tänker inte rymma, pappa, sade Kitty retligt. Om jag någonsin skulle resa till Brighton, skulle jag uppföra mig bättre än Lydia.

Du resa till Brighton! Nej, Kitty, jag har äntligen lärt mig att vara försiktig och du kommer att få känna verkningarna därav. Ingen officer skall någonsin komma över min tröskel igen, inte ens passera genom byn. Baler komma att bli absolut förbjudna och all dans, så framt du inte vill ta dig en sväng med en av dina systrar. Och du får inte gå utom dörren, förrän du kan bevisa, att du tillbragt åtminstone tio minuter varje dag på ett förståndigt sätt.

Kitty som tog alla dessa hotelser på allvar, började gråta.

— Nå, sade han, bliv inte så ledsen. Om du är en snäll flicka under de kommande tio åren, skall jag vid slutet av dem ta dig med till en trupprevy.

10. — Austen. II.