förtjusning till nästa gång jag skriver? Nu har jag inte rum att göra dem rättvisa.
— Å, det betyder ingenting. Jag träffar henne i januari. Men skriver ni alltid så förtjusande långa brev till henne, mr Darcy?
— De äro vanligtvis långa, men huruvida de äro förtjusande, det tillhör inte mig att avgöra.
— För mig är det klart, att en person, som med lätthet kan skriva långa brev, inte kan skriva illa.
— Det där duger inte som komplimang åt Darcy, Caroline, utropade hennes bror, ty han skriver inte med lätthet. Han söker för mycket efter fyrstaviga ord. Eller hur, Darcy?
— Min brevstil är mycket olika din.
— Ack! utropade miss Bingley, Charles skriver så slarvigt som man kan tänka sig. Han lämnar ut hälften av orden och suddar till resten.
— Mina tankar komma på mig så hastigt, att jag inte har tid att uttrycka dem, varför mina brev ibland förefalla mina korrespondenser alldeles innehållslösa.
— Er anspråkslöshet, mr Bingley, sade Elisabet, måste avväpna klandret.
— Ingenting är mera bedrägligt, sade Darcy, än skenet av anspråkslöshet. Det är ofta bara likgiltighet för andras omdöme och ibland indirekt skryt.
— Och vilket namn ger du åt det lilla anspråkslösa yttrande, jag nyss fällde?
— Indirekt skryt, ty du är i själva verket stolt över dina brister i brevskrivning, emedan du anser
