Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
94
BINNIKEMASK.

leradt Tenn och i synnerhet brunnsdrickning (hvarvid det kalla vattnet ensamt kan göra nytta), torde förtjena att iakttagas. Vinnes nu derigenom ändamålet, så är nödigt att efteråt, medelst diet och styrkande samt efter behof lämpad medicin, söka att häfva och förekomma så väl Sjukdoms-orsakerna som deras följder.


Tab. fig. 1. Masken i naturlig form, fast minskad storlek. — 2. Hufvudet vridit på sidan, sedt framifrån — a. snytet indragit, betäckt med de förenade hullingarne. — bbbb. Sugmynningarne — cc. Halsen och de förste lederne. — 3. Hufvudet sedt i profil med snytet utskjutit samt hulling-kransarne, och 2:ne af Sugmynningarne. — 4. Fig. lånad af Werner, men bör uraktlåtas, såsom origtig likt Auktorns, som misstagit Sugblåsor i stället för de små hullingarne kring Snytet.— 5. En led sedd på kant med sin papill. — 6. En del af en led mycket förstorad hvarå — a. föreställer den öfre kanalen jemte kanten och papillen — b. Hvarifrån 2:ne rör, ett smalare — bc. och ett tjockare och knöligare — de. löper fram emot den medlersta kanalen — ff. eller eggstocken. Desse äro kanhända köndelarne förenade hos masken såsom Två-könad. — gggg. Sidgrenar uppkommande från egg-gömmet.




    till ⅔, och distillation sker som vanligt. Den svarta empyreumatiska olja som blir på botten af Recipienten, afgjutes, och till ett Skp:d. deraf, hälles 3 Skålp. väsendtlig Terpentins-Olja, hvilken blanning efter 4 dagar distilleras i en glasretort på Sandcapell, tills ¾ återstå. Produkten förvaras derpå i väl täppt glas till bruk. Af alla för kreatur nyttjade maskmedel, anses detta så förträffligt, att Gœze säger, att om något specificum finnes emot mask, så är det detta. Åt hästar gifves deraf 2 uns, åt Oxen el. Kon 3 uns; Kalf, Svin och. Får 1-2 qvintin, Hundar ½ qvintin. — Chabert har också drifvit Spolmask, Binnikemask och Lefvermaskar från Menniskor dermed; och man påstår att T. Solium, som är mycket envisare än T. lata, och icke släppt förändra medel, gifvit vika för detta, som icke är farligt att försigtigt begagna.