Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
86
MÅRD.

smal och smidig. Ryggen, sidorna och svansen äro tjockt beklädde med fina bottenhår, vid hullet gråagtiga (på sidone nästan gula), blandade med längre och styfvare samt skönt glänsande (castanie) bruna hår. På honan äro de ofta blekare. Buken har nästan samma färg, men underhakan och halsen äro gula, äfven ock starkare hos dem af yngre ålder. Emellan bakbenen sitter en brandgul med dunkelbrunt omgifven fläck. På svansen äro håren brunare, särdeles mot dess ända, der de också äro tjockare, hvilket ger den ett lurfvigt utseende. Den är 10 tum lång. De korta benen och öfra sidan af fötterna äro svartbruna, och undra delen af tårna tätt finhårig, samt klorna hvita, långa och ganska hvassa.

Det är i synnerhet i gamla och täta Barrträds-skogar, som Mården vistas. Norra delen af jordklotet äger honom gemensamt. Han finnes äfven i Norra America och Canada, ända up til Hudsons Bay, och i Asien ned til Chinas nordligare gränser, der han har en slägting i den för sitt kostbara skinn så bekanta Zobeln[1]: men denna är nästan svart och utmärkt glänsande, har längre öron med gulagtigt bräm, kortare svans och ludnare fötter. En utmärktare likhet äger dock Mården med en annan art, inhemsk i Södra Europa, äfven som den är det i vårt land, eller den såkallade Asp- eller Bok-Mården[2], hvilken af äldre Författare blifvit med den egentligen Nordiska förblandad. Ett längre hufvud, hvit underhaka och kortare ben äro likväl den förras oföränderliga skiljemärken.

Märden har en eldig, genomträngande och tillika listig uppsyn. Hastig i sina rörelser, skuttar eller hoppar han snarare än han går. Försedd med skarpa klor, klättrar han med snabbhet uppför väggen eller trädstammen, för at antingen i hönshuset eller fågelboet lemna vedermälen af sitt roflynne. Med förmåga att förlänga sin smidiga kropp efter behag, genomtränger han de smärsta hål och trångaste öppningar. Han är en god jägare, men har icke kattens tålamod, utan öfverraskar. Också förlorar han stundom, genom sitt braskande, så mycket mer, som han saknar Vessans[3] sluga aktsamhet; men hastig som blixten, trotsar

  1. Mustela Zibellina.
  2. M. Foyna.
  3. Mustela vulgaris.