3:o När i långa stafvelser den dubbelt ljudande consonanten icke slutar stafvelsen, utan följes inom stafvelsen af en eller flera consonanter af annat slag, som låna ljud från samma vokal, till ex. mest, taft, sålt, fruktan, lastbar etc.
I denna händelse tvåskrifves den aldrig, oaktadt sitt dubbla ljud, utom när ordet är ett af följande tre slag, hvarom man af särskilta orsaker öfverenskommit.
1:o Genitiven af något Substantif, hvars nominatif ändas på en tvåskrifven consonant, till ex. topps, af topp; hatts, af hatt; gadds, af gadd; klacks, af klack; kalls, af kall, officium; tapps, af tapp; o. s. v.
2:o Neutrum af något adjectif, hvars masculinum ändas på en tvåskrifven consonant, t. ex. tryggt, af trygg; slappt, af slapp; sällt, af säll; kallt, af kall, frigidus; torrt, af torr; m. m.
Undantag sådana adjectiver, som sluta sig i masculinet på 2 n eller 2 d, såsom grann, sann, Neutr. grant, sant. Klädd, tillstadd, förmådd; Neutr. klädt, tillstadt, förmådt.
3:o Böjningen af något verbum, som har två consonanter mellan de två sista vokalerna i infinitiven, till ex. ställt, ställde, af ställa; släppt, släppte,
