Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
198
Fjerde Afdelningen.

participiala; man skrifver oansedt, oaktadt, oberäknadt, men oförmärkt, oförsynt m. fl. Likaså behållas dt, i sådana ord som landtman, ändteligen, väsendteligen.

3:o Att orden särskilt och enskilt deremot förlora d, både som adjectiver och adverbier. Hvartill orsaken är, att då det hårda och derigenom svåra uttalet af särskild och enskild, (till exempel särskild sak, enskilda personer,) vant oss att i uttalet gemenligen byta d i t, tyckes denna lättning för uttalet kunna, utan oenlighet med språkarten, bibehållas, likasom i försynt (icke försynd), qväst (icke qväsd). Men då masculinet och femininet förlora sitt d, måste neutrum och adverbium äfven göra det. Det är sant, att vi måste behålla afskild, frånskild, åtskild; men först har uttalet i dessa ord icke bytt d i t som i de tvenne ofvannämda; för det andra äro särskilt och enskilt icke participiala adjectiver, som afskild, frånskild. Vi hafva inga verber särskilja och enskilja.

4:o Pluralis i definit casus af sådana ord som Fiskare, Domare, Röfvare.

Denna fråga har utgjort ett redan gammalt tvistämne. Den rätta moderna pluralis skulle heta: fiskarne, domarne, röfvarne, hvilket för