hastigt fältet; en och annan tistel uppskjuter deribland, men liksom för att i en större mångfald gifva taflan sin fullhet och göra det närstående sköna ända skönare: ett ogräs kan både tålas och trifvas i denna yppiga samling, uppenbarande blott sin egen kraftlöshet att qväfva de ädlare växter. Tankar, gedigna som det rena guld; men någon gång den osofrade malmen derinvid.
Den sednare antyder, att Odlarens omsorg tagit del med naturen i den fruktbarhet sig visar; utsädet ur sparsammare men med mera sorgfällighet nedlagdt, och fältet mera vårdadt: det är ordningens och öfverensstämmelsens behag; som gjuter sig öfver det hela, och gör ett angenämt intryck. En jemn tankegång, med klarhet och uttryckets mildare välljud, föredrages här de strödda tankarnas större fullhet för sig, och uttryckets högre om ej alltid lika uthållande klang. Bilderna äro här sköna, i synnerhet genom fulländningen af Mästarens sista hand, utan att förvåna genom deras dristighet. Då de förra, utan fruktan närma sig Solens glödande ljus, och från denna höjd afspegla sig i hafvets yta för vår syn: stå de sednare fasta på sina grunder, och vinna att betraktas på närmare håll.
Uti den härliga tid. Akademiens morgonstund, då Sången liksom med trollkraft intog hvarje Svenskt sinne, och ett nytt slag af vältalighet med Lehnberg fullvuxet framträdde, då
uppdrog man ännu öfverallt en skarpt tecknad
