fastän under förändrade rigtningar af verldshändelserna, gagnar och upphöjer sitt land: om han lika med sina stora föregångare, äger sina Konungars oinskränkta förtroende, sin nations högaktning och en efterverlds beundran: huru tillfredsställande, att få åt denne mans beröm egna vältalighetens offer, att se åt honom invigas en upphöjd plats i den helgedom, som, lyst af snillets fackla, vårdar Svenska Folkets dyrbaraste besittningar: dess språk och dess stora minnen!
Bengt Gabrielson Oxenstjerna, Grefve till Korsholm och Vasa, Friherre til Mörby och Lindholmen, Herre till Capurie, Kattila och Rosersberg, intager tvifvelsutan bland Sveriges yppersta Statsmän ett ärofullt rum, rättfärdigadt både genom vigten och genom mångfalden af de tjenster, dem hans verksamhet tillskyndat Fäderneslandet[1]. Den man, som af naturen och lyckan emottagit sällsynta gåfvor, är redan derigenom värdig vår uppmärksamhet. Men använder
han dem med ett aldrig hvilande nit till sina
- ↑ Bengt Oxenstjerna var född den 16 Juli 1623 på Mörby Sätesgård i Roslagen. Hans fader var Riks-Rådet Gabriel Bengtson Oxenstjerna, född Friherre till Mörby och Lindholmen, en cusin til Riks-Cansleren Grefve Axel Oxenstjerna. Hans moder var Fru Anna Baner. Fadern deltog i egenskap af Riks-Skattmästare uti Förmyndare-Regeringen för Drottning Christina, upphöjdes år 1651 i grefligt stånd, befordrades s. å. til Riks-Amiral och President i Amiralitets-Collegium, samt afled år 1657.
