Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 231 —

Länge skulle dock Oxenstjerna ej förunnas att för det närvarande fortfara i denna verkningskrets. Snart förestå betydliga, till en del oförutsedda, förändringar: de skola kalla honom till andra åligganden.

Gustaf Adolfs dotter nedsteg från den thron, hon med stora egenskaper prydt, men hvilken samma stora egenskaper syntes förbjuda henne att längre bibehålla. Mindre mån att älskas, än att beundras, ville hon gifva verlden det sällsynta skådespelet af en qvinna, hvars fåfänga, ej tillfredsställd genom spiran öfver ett mäktigt rike, försakar den högsta lyckas retelser, för att af samtid och efterverld tillvälla sig den tvetydiga gärd, som förvåningen egnar åt det besynnerliga. Den Prins, som nu mottog styrelsen, hade redan genom de underhandlingar, hvilka beredde det trettio-åriga krigets slut, lärt bedömma Bengt Oxenstjernas förmögenheter. Han skyndar att åt förtjensten gifva en rättvis belöning; men han gör sig ock förvissad om fortfarande gagn af en bepröfvad skicklighet. Tidens allmakt hotar snart den Svenska Senaten med förlusten af Sveriges, kanske Europas, störste Statsman. Hvem skall ersätta denna förlust? Den

    för fjerde gången förordnande att bestrida samma plats, hvarmed han till år 1675 fortfor. I Grefve Oxenstjernas egenhändiga Lefnads-anteckningar, (tryckte uti Gjörwells Svenska Bibliothek II Delen 8:de St.), nämnes denna Domstol: ett stort regale och inappellabile judicium, der en Princeps imperii alltid præsidium förer.