Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 232 —

kan ej ersättas. Men vid sidan af den mot griften lutande Mannen uppblomstrar en annan, friskare telning af samma stam. Må han inträda i det vidtfräjdade Rådet, hälsad af vördade Fäder och Fränder: de frukter framtiden af honom får skörda, skola blifva värdige hans namn! — Bengt Oxenstjerna är den förste, som af den nya Konungen kallas till Svea Rikes Råd, och snart uppdrages honom tillika, att såsom Cansli-Råd deltaga i de yttre ärendenas förvaltning. [1]

Å nyo upplågar krigets fackla på Nordens himmel, och Carl Gustaf svänger sitt hämmande svärd öfver Fäderneslandets fiender. Under loppet af fem år håller denne hjelte Europas blickar fästade endast på sina bedrifter. Med den förundransvärda hastighet, som blott kraften af en stor själ förmår gifva åt menskliga företag,

har han underlagt sig ett helt Konungarike,

  1. Grefve Oxenstjerna utnämndes till Riks-Råd år 1654, enl. Ugglas Rådslängd i Juni månad, men enligt Genealogien den 9 December, hvilken sistnämnde dag han ock förordnades till Cansli-Råd: Man har såsom sannolikast antagit förstnämnde tid för utnämningen till Riks-Råd. Värdigheten af Riks-Cansli-Råd erhöll han ej förr än den 19 Dec. 1671. Såsom ett anmärkningsvärdt bevis på Ättens makt och anseende må nämnas, att bland Drottning Christinas 5 Förmyndare befunnits 3 Oxenstjernor, och att i Rådet räknades vid samma Drottnings afsägelse, icke mindre än fem medlemmar af denna slägt. Bengt Oxenstjerna blef sålunda den 6:te; men Riks-Canslerens död inträffade redan i Augusti månad 1654.