Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 235 —

uppenbart understödjande alla fiender till Svenska namnet? Brandenburg, styrdt af den statskloke Fredrik Wilhelm, för Sverige en lika tvetydig vän, som farlig fiende? Danmark, som, försvagadt men ej öfvervunnet, går att anstränga sina yttersta krafter? ändteligeh begge sjömakterne, England och Holland, hvilkas fruktansvärda flottor redan synas i Östersjön, medan deras ministrar i Haag ingå förbund med Franska Hofvet, att förmå det Svenska till eftergift af vunna fördelar?

Bekymrande var denna Fäderneslandets ställning: men häfderne vittna, huru dock äfven nu, genom vishet i omsorger, genom kraft i bemödanden, det framgick räddadt ur brytningens vådor. Det uppoffrade fördelar, mer ytligt bländande än i verkligheten gagnande: men det försäkrades om de vigtigaste af sina nya besittningar: det bibehöll de af naturen befästade gränser, som blifvit riket tillkämpade i Öster genom Gustaf Adolfs, och i vester genom Carl Gustafs segrar. Uti beredandet af den hvila, som nu följde, hade Grefve Bengt Oxenstjerna en utmärkt delaktighet. Det var han, som genom tidigare afhandlingar både på förhand undanröjt de ömtåligaste tvistepunkterne med Konungariket Polen, och tillvägabragt en vapenhvila, deraf Svenska Makten ensamt haft fördelen. Det var ock han, som, fullföljande sitt verk, uti Oliva kloster tillvägabragte en förmånlig fred med