Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 280 —

han äfven såsom menniska varit lycklig. Att härom öfvertygas, ville jag inträda i den sköna huslighetens krets, der Grefve Oxenstjerna, såsom ädel make, såsom öm fader för talrika afkomlingar, smakar sällhetens frukter, kryddade af samvetsfridens nektar och följde af hvilans behag [1]: jag ville deltaga i hans njutningar af landtlefnadens förnöjelse: följa honom från hufvudstadens buller, undan embetsgöromålens bekymmer, till ett Rosersbergs förtjusande bygder: se honom der, än svalkad under de träd, till hvilka hans förfäder nedlade fröet, än sjelf planterande andra, bestämda af ödet att i en aflägsen framtid gifva skugga åt Skandinaviens

Konungar [2]. Men för dessa leende ämnen

  1. Grefve Bengt Oxenstjerna var 2:ne gånger gift, först år 1661 med Friherrinnan Eva Juliana Wachtmeister; sedan hon år 1666 aflidit, trädde Grefven följande året i ett nytt äktenskap med Grefvinnan Magdalena Stenbock. Dessa äktenskap välsignades med 18 barn, 8 söner och 10 döttrar, af hvilka barn 8 redan i späda åldern afledo. Ingen af sönerne har efterlemnat bröstarfvingar. Den siste af dem, Grefve Bengt Oxenstjerna, stupade, såsom General-Lieutenant i Holländsk tjenst, i slaget vid Ramillies år 1709. Men Grevliga Ätten Oxenstjerna af Korsholm och Wasa är intill våra tider fortplantad genom afkomlingarna efter Cansli-Presidentens äldsta broder, Riks-Rådet och Riks-Marskalken Grefve Gabriel Gabrielsson Oxenstjerna (död 1673).
  2. Af Rosersbergs nu mera Kongl. Lust-Slott, i äldre tider benämndt Norsa, hade en del af gammalt utgjort ett stamgods för Adeliga Ätten af Tre Rosor, från hvilken den genom arf sedermera tillfallit