Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 286 —

Man skall ej rättvist beskylla lärdomens idkare att sakna tacksamhet för undfånget beskydd, för ökade förmåner. Törhända äro af alla välgerningar desse de, som säkrast kunna påräkna en varaktig erkänsla. Också blef Grefve Oxenstjerna inom Upsala Akademi med en liflig tillgifvenhet, med en innerlig vördnad omfattad: detta lärdoms sätes ypperste män hafva till hans beröm höjt vältaliga röster: det skänkte åt den trötta statsmannen griftens helgade fristad: och inom dess majestätliga tempel talar ännu en dyrbar minnesvård till efterlefvande slägten om den man, som varit under fyra Konungars regering använd till höga statsmanna-värf, under trenne beklädd med Rådsherrens värdighet, och under tvenne anförtrodd högsta vården af Rikets angelägenheter [1].

Hvad samtidens erkänsla förebådat, har efterverldens omdöme bekräftat. Bengt

    frälsning från Lithurgiska oväsendet, firades den 22 Febr. 1693 i alla Sveriges och underlydande provinsers Kyrkor, samt högre och lägre skolor, var största högtidligheten i Upsala, den Konungen och hela Hofvet samt Rådet med sin närvaro hedrade. Dervid anställdes ock en Theol. Doctors Promotion, hvarunder Bengt Oxenstjerna, såsom Cansler, medelst en latinsk oration gaf veniam promovendi.

  1. Grefve Bengt Oxenstjerna afled i Stockholm den 12 Juni 1702. Han är begrafven i Upsala Domkyrka, hvarest ett vackert Epitaphium öfver honom är uppsatt. Uti inscriptionen nämnes han: »Quatuor Regum Minister, Trium Senator, Duorum Primarius Rerum Præses.«