uttryckt den genom vissa särskiljande konstord, hvilka likväl, tagna i sin vanliga bemärkelse, ej varit nog träffande och omfattande, för att fullkomligt täcka begreppen af det, man derunder velat förstå. Den allmänna fördelningen af antik och modern afser endast tiden. Grekers och Romares skaldekonst, liksom all annan, hvilken, efter de antagna grundsatserna, med deras varit enlig, ha Italienare och Fransmän kallat klassisk; den som, oberoende af den antika, af de nyare folkslagen alstrats, ha Tyskarne benämnt romantisk, emedan dess upprinnelse förskrifver sig ifrån det romaniska språket, eller det, som uppkom af det Romerska folkets blandning med de Germaniska stammarne, samt desses med Araberna. Schiller utmärkte den öfverrådande rigtningen genom naif och sentimental, A. W. Schlegel genom plastisk och pittoresk; hans broder genom skön och intressant; andre annorlunda. Dessa gränslinier kunna, såsom stödpunkter för tankan, vara lämpliga; men till alla delar träffa de icke in på föremålen. Hvad finnes til ex. för sentimentalt hos Ariosto, Cervantes, Scott? Hvad för pittoreskt hos Petrarca? För intressant[1] hos Klopstock? Och tar man romantisk i dess historiska betydelse, så kan det icke lämpas på det egentliga Norden i gamla tider, ty hvarken språk eller anda i diktning vittnar om något romaniskt
ursprung. Jag vill här ej öka antalet af
- ↑ Detta ord, liksom de öfriga, bör tagas i sträng konstmening, ty eljest blefve alle Roms och Greklands store skalder intressante.
