Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/324

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 320 —

villigt öppnade sig en trollkrets af féer och andar för den af husliga yrken upptagne mannen, som för den, hvilken på slagfältet svängde sin ystra fåle.

De Österländska skaldernas förnämsta dygd och fel är lust för yppighet och nyhet. Att vara ovanlige, öfverraskande, förvånande, är deras sak; derföre äro de oftast öfverdrifne. Man blir, genom den outsägliga rikdomen af kostligheter och balsamiska rätter, öfvermättad; ljuset är derjemte så starkt, att ögat bländas, luften så varm, att hjertat blir beklämdt. Denna öfverkraft har fortplantat sig hos de af sednare tiders skriftställare, hvilka diktat öfver Österländska föremål, till ex. hos Oelenschlæger i dess Aladdin, hos Moore i dess Lalla Rookh och The Loves of the Angels. Troligtvis skall mången med mig finna det märkligt, att då Arabernes intellektuela själsodling i begynnelsen framkallades och närdes genom de Helleniska lärdes arbeten, de vise Greker likväl, i konstens herradöme, icke i någon mån fått tjena till eftersyn och rättelse. Men yttre omständigheter förklara detta. Natursanning, noggrann utveckling af charakterer, af historiska händelser och borgerliga förhållanden, kort, framställning af det, som från det verkliga lifvet lånar sin grundval och erhåller sin betydelse, — huru vore den möjlig i sådana stater, som Österlandets? Envåldsherrskaren ser ej med goda ögon, att den moraliska kraften hos andra utvecklas: han vill hellre, att hans undergifne, i den stund