Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/400

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 596 — / frukt af tidens epga fortgång och (orinderlig^ het: genom den dllvffxt i inre rikdoniy som mei^ nifikan vunnit under en mer andlig och omfat- tande öfversigt af lifvets bestämmelse , ocji un- der en mångsidigare skärskådning af lefnadens irillkor i verkligheten : — genom allt detta är for oss en möjlighet gifven^ att jemväl i Lyrik och Drama I kunna växa de gamle öfver hufvudet � Det torde häraf inhämtas , att den måxig- aidighety hvilken den moderna konsten tillvun- nit sig, och de foreträden, densamma i (ts^ligt afseende besitter, göra en återgång till de gam- les ståndpunkt för ingen del förmånlig. Men ifven låter det säga sig, att ett återträdandé, tänkt i sin ovillkorlighet, icke vidare kan af når got sundt omdöme hållas rimligt. Ett ombytt samhällsskick, en annan gudalära, en åtskild historisk erfarenhet och vettenskaplig utdaning, måste* hllrvid* lägga väsendtliga hinder i vägen. Af frågan återstår då endast att pröfva, om den antika vitterhetsodlingen kan för en nyare bild- ning gälla såsom uteslutande mönster och rätte- snöre. Detta är, hvad jag aldrig kan tro. Deik sköna konsten har aldrig lösryckt sig från den öfriga kulturen; den måste städse bli ett barn af sin tid. Allraminst stod den Grekiska i stri- digt förhjillande till staten och dennas inre lif. l^astmer hade den öfvergått och försmält i sam* hållets väsende; den var dettas blomkrona. Om således den antika verlden, hvad statsbildning keträfiFar, ä^er v den nya. tiden sin motsats och