Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/488

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 484 —

afseende på det sednare felet, bör man likväl erinra, att författarinnan uppväxt i en tid, då hennes fädernesland låg i spillror, och en allmän yra fattat verlden. Länge skulle deraf spår röjas i ett finkänsligt sinne.

Bland sitt kön tyckes Fru Staël vara på sin bana föregången af Fru Cottin, och efterträdd af Johanna Schopenhauer, Lady Morgan (i äldre arbeten, t. ex. Ida), samt sin snillrika frände och biograf, Mad. Necker de Saussure. Änskönt mindre vanliga gåfvor ej saknades någondera, ville jag sätta den Tyska författarinnan främst i lärjungarnes krets. Hos Fru Cottin åter finner man en vacker gryning af den historiska romanen, som Scott räknar för sin uppfinning. Man upptäcker t. ex. i Mathilde en historisk kolorit, och ett lyckligt bemödande att förbinda häfden med det enskilta lifvets villkor, hjertats féeverld och religiös enthusiasm.

Småningom, och synnerligast till följd af Fru Staëls bemödanden, har i Frankrike en ny eller romantisk Skola uppstått. Bland skalderna erkänner man med glädje Lamartine för en bland de förste. Den sanna romantiska anda, som genomgår hans arbeten, den djupare skaldeblick, hvarmed han åskådar lifvet, göra honom berättigad till en rik lager. Béranger och Victor-Hugo finna vi på taflan bredvid honom, hedrande sina platser. Den ene qvick, naif, lekande, spetsig; den andre stortänkt, djerf, men regellös. Föga kända namn äro Guiraud