Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/497

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 493 — Tredje Iiufyuddraget hot Scott är den'8 �kra och hällna teckningen, och det djupa studium ' a � menniskaii, verlden och naturen, hvilket deri röjes; den lifliga och äsk&dliga framställningen ^ särdeles af rörliga taflor; sättet att dramatiskt in � föra ' sina personer. Svårligen torde man träffa ett mera skarpt, stbrt och genomträngande poe- tiskt förstånd. Shakspeare ensam sjnes mig här- uti hans like. Händelserna äro anordnade med en klarhet, en bestämdhet pch en nödvändighet, efi att man känner sig öfvertjgad, dqt intet af det förefallande kunnat i irerkligheten annorlun-. da yttra sig. Böjelser, passioner, lynnets egen- heter äro afskildrade med en undransvärd san- ning. Liksom hos Shakspeare, äro konturerna tillbörligt starka, fastän mindre djerfva. Färger- nas fördelning är äfven tydlig, om des^a ock mindre, än hos föregångaren, ^vo skarpt afstic- kände. Scott har � i romanen haft mera tid på sig, mera utrjrmme. ^ Öfverg&ngarne kunde bli mildare, utan att derföre sammanflyta. Också har vår tids hjelte, lika med den äldre, begag- nat skuggans af brott mot dagern, och dermedelst har hans framställning fått hållning och sanning, ty der �nnes clair-obscui^. Der är icke, såsom vanligt hos romanförfattare, allt ljus. Detta har än mera befordrats genom upptagandet af lägre cbaraktefer , hvilka han gifvit all den utmärkan- de Airg, som utgör d^ras egenhet. Hvarje iigur, stor eller* liten, hög eller låg, har sina gifna drag, har sin fulla individualitet, och åtskiljer sig fördenskull tydligen från hvarje annan. Med